Företagen som äger butikerna blir dessutom ännu en lobbygrupp för att underlätta alkoholförsäljning med lägre punktskatter, längre öppettider och kanske även sänkt åldersgräns.
Vinstintresset är i väldigt många sammanhang en positiv kraft för teknisk utveckling, effektivitet och högre realinkomster. Men det gäller varor och tjänster som inte vållar social utslagning, brottslighet och klassklyftor. Beroendeframkallande varor vidgar däremot sin egen marknad genom att fånga en del av konsumenterna i missbruk och misär. Man bör inte vara naiv med följderna av vad större svängrum för den sortens vinstintresse kan ställa till med.
Att börja utreda hur Systembolagets ensamrätt att sälja alkohol flaskvis i butik ska ersättas av konkurrerande privatbutiker – eller alkohol i alla livsmedelsaffärer – skulle vara ett socialt risktagande av stora mått. Faran underskattas grovt i en skrift om tobaks-, alkohol- och spelpolitik som på tisdagen kom som ett av de diskussionsinlägg Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) publicerar.
Systembolaget är en av de centrala delarna i en alkoholpolitik som gett Sverige mindre dåliga sociala förhållanden och bättre folkhälsa än en mängd andra länder. Beskattningen väger visserligen ännu tyngre som förklaring till att drickandet, och därmed skadorna, inte har dansk, tysk eller polsk omfattning.
ESO-skriften är inte av det helt ensidiga slaget, som bara går ut på mer alkoholförsäljning och mindre sociala hänsyn. Ett konstruktivt förslag är att sätta av resurser till ett aktivt arbete i Europa för att skaffa stöd för ett golv för EU-ländernas alkoholskatter. Det skulle ge länder möjlighet att flytta en del skatteuttag från arbete till alkohol. I så fall minskar trycket mot alkoholpolitiken i Finland, Sverige och Norge från gränshandel i länder med låga alkoholskatter.
Det framhålls också att alkoholskatterna i Sverige är för låga jämfört med de alkoholskador som i rapporten räknas i pengar. Gränshandel och smuggling har försvårat att hålla beskattningen på en nivå som skulle täcka en större del av de negativa effekterna i samhället. Beräkningar av sådana kostnader brukar dock ofta utelämna mycket. Bortfall av arbetskraft, och belastning på sjukvård och socialtjänst, ger bara en begränsad bild av den börda alkoholen lägger på barn och andra anhöriga, på brottsoffer och på samhället i stort genom de många negativa följderna av sociala klyftor och otrygghet.
Att verkningarna i åtminstone några fall blev tämligen begränsade när regionala detaljhandelsmonopol togs bort i delstater i USA och Kanadaär ett alldeles otillräckligt argument för att urholka eller ta bort Systembolaget Jämförbarheten är tveksam, och det är väldigt oförsiktigt att inte räkna med den kommersiella energi och den brist på sociala hänsyn som släpps loss om butikskedjor kommer åt att konkurrera om att driva alkoholförsäljningen uppåt.
Att alkoholbeskattningen är en tyngre vägande förklaring till alkoholpolitikens positiva effekt är inte ett skäl att delvis ge efter för det slags företagarintresse som – till skillnad från ESO-rapportens författare – vill ha inte bara egna butiker utan också lägre skatter och ökad alkoholförsäljning. Ju mer framgång de når, desto större skada kommer de att ställa till för det övriga näringslivet, arbetsmarknaden, människors hälsa och landets sociala förhållanden.