Alldeles för många har det tufft där ute

På skolgården, på jobbet, hemma i soffan framför tröstlösa nyhetssändningar, i kommentarsfälten bland hårda ord och på TikTok och sociala medier i ett hav av måsten och borden - bland vrickade ideal i aldrig sinande flöden. I ensamheten, tvåsamheten och flersamheten. I här och nu som känns som för alltid. I den mörka tunneln utan ljus.

Det finns många människor som mår väldigt dåligt, utan att det syns på utsidan. Vuxna, och barn. 

I Barnrapporten 2024 skriver organisationen Bris att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till att barn tar kontakt med dem. Nästan häften av alla samtal till Bris handlar om just detta och det är fler än någonsin. Bris skriver också att självskadebeteende är den samtalskategori som ökat allra mest, med hiskeliga 390 procent sedan 2016. 

Många barn och unga mår så dåligt att de ser någon annan utväg än att försöka ta sitt eget liv. Faktum är att självmord, alltjämt, är den vanligaste dödsorsaken bland unga mellan 15 och 24 år i Sverige. Organisationen Suicide Zero uppskattar dessutom att fler än 5000 svenska ungdomar försöker ta sitt liv, varje år. Och det minskar inte. 

I Sverige dog 1617 personer i självmord 2023, detta enligt statistik från Socialstyrelsen som återges av Suicide Zero. Det är fyra personer om dagen. Fyra! Och då är sannolikt det icke inräknade mörkertalet stort. 
Fyra pappor, mammor, syrror, brorsor, söner, döttrar, fruar, vänner och/eller kusiner. Fyra!

En granskning som SVT Nyheter har gjort av Inspektionen för vård och omsorgs utredningar om döda eller skadade inom psykiatrin som avser 2023 visar att 32 personer tog sitt liv i väntan på rätt vård. 
32 liv som hade gått att rädda, om de fått rätt vård i tid. Om de släppts in, getts tid och adekvat behandling istället för en kölapp med dödligt lång väntetid. Och sjukvården konstaterar också i sina egna utredningar att brist på vårdpersonal eller vårdplats är en avgörande orsak till att dessa personer inte fått vård i tid.

Det finns en alldeles orimlig och oacceptabelt lång väntetid till läkare och vårdpersonal inom psykiatrin som kostar liv, det måste åtgärdas omgående. En fungerande och tillgänglig psykiatri borde rimligtvis vara en topprioritering för alla politiker och beslutsfattande. Det gäller så klart inte minst barn- och ungdomspsykiatrin. 

Men det går heller inte att betrakta psykisk ohälsa och suicidprevention som enkom en uppgift för våra politiker och beslutsfattare, det är också – i högsta grad - en medmänsklig plikt att se varandra och sträcka ut en hand. 

Jag är verkligen ingen expert på området. Men jag har levt tillräckligt länge, tillräckligt nära människor som mått hemskt dåligt. Jag har förlorat vänner och bekanta. Lyssnat till dem med mer kunskap än jag. Det här har jag lärt mig:

Prata.

Våga vara obekväm. 

Se människor omkring dig.

Lyft blicken och orka lyssna aktivt. 

Fråga: hur mår du? 

Och berätta: du är väldigt viktig för mig. Jag vill att du finns.

Kom ihåg, så som det är nu kommer det inte alltid att vara. Du är inte ensam. 

Be om hjälp.

Fredrik Pettersson är S-märkt opinionsbildare, verksamhetschef på ABF och tidigare politisk redaktör på Folket. Han skriver återkommande S-krönikor i tidningen.