Europaparlamentsvalet läggs till handlingarna. Och även om Sverige går mot strömmen är tendensen tydlig – nationalistiska och populistiska partier flyttar fram sina positioner på bekostnad av gröna och liberala partier.
Europa följer och förstärker en tendens vi sett med tilltagande kraft i hela västvärlden det senaste decenniet. Vårt självklara sätt att se på samhället, demokratiska principer och institutioner utmanas.
Polarisering är ordet på alla analytikers läppar, när vår tids politiska debattklimat ska sammanfattas. Donald Trump och hans mycket liberala hållning till sanningen, splittrande grova retorik och oförskämda sätt att bemöta politiska motståndare och journalister är den allra tydligaste symbolen för denna politiska utveckling.
Men man behöver verkligen inte ta sig hela vägen över Atlanten för att få exempel på polariseringen. Journalistveteranen Jan Scherman har gjort den brännande aktuella dokumentärfilmen ”Make democracy great again” – en titel som anspelar på just Trumps slogan: ”Make america great again”.
I Sverige möter Scherman nynazistiska NMR (som nyligen terrorklassades av USA) när de valarbetar utanför Konsum i Ludvika – som vilket folkparti som helst. Det är de inte. NMR sätter den vita människan främst och är emot det nuvarande parlamentariska systemet och demokratin.
Scherman intervjuar Annie Lööf, partiledaren som till slut dignade under av hatet och hoten och även journalisten Helle Klein som fått utstå så fruktansvärt mycket hot, hat och vidrigheter för sitt demokratiska arbete.
Helle Klein konstaterar att det skapats en samtalskultur som är direkt fascistisk, helt utan respekt för människovärde och med övergripande syfte att ta heder och ära av människor.
Det är en alldeles fruktansvärd spaning, men jag är övertygad om att den är riktig. Det börjar i det lilla, och vi ser tendenserna även lokalt – lokalpolitiker som vittnar om hat och hot när tuffa beslut ska fattas, men också tilltagande hård och oförsonlig ton i debatten, fräcka omdömen från talarstol och i långa Facebookinlägg.
Vi befinner oss i en tid där åsiktskorridorer och filterbubblor, trollfabriker och tydligt ideologiskt profilerade nyhetstjänster har allt större påverkan på det offentliga samtalet och människors åsikter. Det är oroande och farlig utveckling, men det går att bryta. Och allt är inte nattsvart.
Nyligen lanserades Tisdagsklubben – ett initiativ sprunget ur övertygelsen att demokratins spelregler aktivt måste värnas och försvaras.
Klubben samlar röster från den politiska vänsterns till den kristdemokratiska rörelsen, med syfte att bidra till en ett konstruktivt och demokratiskt samtalsklimat. Initiativtagarna, som bland annat inbegriper just Jan Scherman men också – bland andra – Anna Ekström (S) och David Lega (KD), berättar att inspirationen kommer från en sammanslutning med samma namn som startades under andra världskriget där medlemmarna i Tisdagsklubben trots sina olika ideologiska hemvister kunde enas runt demokratins spelregler och det verkligt viktiga.
Det är ett spännande och välkommet initiativ för att motverka ökad polarisering och vattna det man vill se växa. Men det räcker inte.
Vi har alla ett ansvar för hur vi verkar och agerar inom ramen för det demokratiska politiska samtalet. Här finns också en läxa att lära för våra politiker och beslutsfattare: Transparens, lyhördhet och ödmjukhet inför den makt man faktiskt har över människors liv och vardag är viktiga beståndsdelar för den som vill öka tilltron till demokratin.
Fredrik Pettersson är S-märkt opinionsbildare, verksamhetschef på ABF och tidigare politisk redaktör på Folket. Han skriver återkommande S-krönikor i tidningen.