Att vara politiker, förtroendevald, är lite speciellt och inte som vilket jobb som helst. Det är ett tufft och hårt uppdrag, men likväl en maktposition och med makt följer ansvar. Här kommer därför fem viktiga saker som politiker (och väljare) bör tänka på:
- "Practice what you preach". Det är inte orimligt att tänka att politiker, lagstiftare, ska leva som de lär. För den politiker som exempelvis byggt en karriär på att skambelägga och bekämpa bidrag till vanligt folk men sedan själv ertappas med bidragsfusk blir fallet hårt. Med rätta.
- Ljug inte. Var ärlig, säg som det är. Vet du inte svaret på en fråga – säg det. Har du gjort fel – erkänn det, rätta till det och be om ursäkt. Var alltid beredd att ta konsekvenserna av ditt agerande eller dina beslut, det kan betyda avgå.
- Var den du är. Politiker är förtroendevalda och ska representera sina väljare, folket. De är givetvis som folk är mest, med samma fel och brister som oss andra. Detta måste både väljare och politiker bli bättre på att inse och acceptera. Lita på mig när jag säger att vi inte vill ha politikerrobotar med inprogrammerade talepunkter i huvudet och 1 000 perfekt strukna statssekreterarblå skjortor i garderoben. Kom ihåg, vi får de politiker vi förtjänar.
- Att vara politiker är inget vanligt jobb. Miljöpartiet har länge drivit frågan om att begränsa antalet mandatperioder en förtroendevald får sitta i riksdagen – jag tycker att det är rimligt. Jag är övertygad om att man blir en bättre politiker om man både innan och efter sin tid som förtroendevald har ett vanligt jobb och inser att ansvaret och förmånerna som politikerskapet innebär är till låns, inte tills vidare.
- Förstå ditt privilegium och respektera systemet. Politiker är per definition makthavare och med makt följer ansvar. Heltidspolitiker har – med rätta – höga arvoden. Det är när man tar detta för givet man blir en klass för sig, en politisk klass med väldigt liten förankring i vanliga människors vardag. Det är en farlig utveckling, som skapar klyftor mellan förtroendevalda och väljare och är en ganska gynnsam grogrund för politikerförakt.
I Sverige röstar vi i första hand på politiska partier och på deras listor kan man även kryssa den kandidat som man vill ge sin röst. Väldigt få politiker blir inkryssade i våra församlingar. Den som blivit invald i en församling för ett parti bör därför rimligtvis lämna sin plats i samma stund som man lämnar sitt parti. Politiska vildar är ett otyg. Det skapar kaos, gör det omöjligt för väljarna att förutse vad ens röst ska innebära och omöjligt att ställa sina politiker till svars i kommande val.
Och en sista sak. Vår demokrati förutsätter att människor är beredda att ta politiska förtroendeuppdrag. Politiker omfattas inte av lagen om anställningsskydd (las) eller andra rättigheter som många av oss tar för givet på våra arbetsplatser. Det finns inget som heter obekväm arbetstid eller 40-timmarsvecka. Politiker – i synnerhet toppolitiker – förutsätts vara tillgängliga i stort sett dygnet runt, året om.
Men de absolut flesta politikerna utför sitt uppdrag på sin fritid, efter arbetstid, studier och så vidare. Det är ett tufft och tämligen oglamoröst arbete och här bör vi hålla två tankar i huvudet samtidigt – ställ krav på dina politiker, men visa också uppskattning för deras insatser, alldeles oavsett vilket (nästan) parti de företräder. Det är en viktig insats för vårt samhälle.
Är du missnöjd – engagera dig själv!
Fredrik Pettersson är S-märkt opinionsbildare, verksamhetschef på ABF och tidigare politisk redaktör på Folket. Han skriver återkommande S-krönikor i tidningen