KD-ledaren Ebba Busch vill att skriften ”Om detta må ni berätta” trycks och sprids igen. Det skriver hon i ett Instagraminlägg, där hon poserar med skriften uppslagen framför sig. Det är ett utmärkt förslag, det vill jag också!
Skriften som första gången gavs ut av Forum för levande historia 1998, efter initiativ av dåvarande statsminister Göran Persson (S), skildrar den antisemitism och de skeenden som lade grunden för Nazityskland och Förintelsen på 1930-talet samt de fruktansvärda övergrepp som skedde sedan. Under slutet av 90-talet spreds den bland annat på bibliotek och bland högstadieskolor.
Under min tid som regional chef för studieförbundet ABF i Sörmland var arbetet med folkbildning mot nazism ett av mina viktigaste åtaganden och projekt. När jag tog initiativ den folkbildningssatsningen var det självklart att kursen skulle bygga på just den skriften och ta avstamp i frågeställningen ”Hur kom Hitler till makten?” och avslutas med ”hur skapar vi antirasistiska strategier för framtiden?”. Däremellan bidrog författare, föreläsare, forskare och Förintelseöverlevare till att dra en röd linje mellan det tankegods som låg till grund för Förintelsen och dagens nynazistiska och rasistiska rörelser och partier.
Vet ni förresten hur Hitler kom till makten i Tyskland?
Via demokratiska val.
Vet ni vad han gjorde sedan?
Han nedmonterade demokratin.
Det var alltså inte en enstaka händelse som kastade den tyska demokratin över ända på 1930-talet och ledde fram till Förintelsen. Det var en rad av händelser, en successiv förskjutning, en process som inleddes skarpt med att Hitler gav tillgång till politikens finrum. Till makt och inflytande.
Det förstår den som läser ”Om detta må ni berätta” och annan dylik litteratur och forskning om Förintelsen och Nazityskland. Skriften uppmanar oss att lära av historiens misstag, värna demokratin och människovärdet.
I Sverige bildades ett parti 1988, ur spillrorna av Bevara Sverige Svenskt (BSS) men bland grundarna fanns också veteraner från andra rasistiska och fascistiska organisation så som Nordiska Rikspartiet (NRP), Framstegspartiet och Sverigepartiet. En av grundarna och de första partifunktionärerna var Gustaf Ekström som hade ingått som frivillig i Hitlertysklands elitarmé Waffen-SS under andra världskriget. Partiet fick namnet Sverigedemokraterna.
Ebba Busch var först ut på det politiska etablissemangets förstutrappa för att öppna dörren åt Sverigedemokraterna och välkomna dem in i finrummens värme. Hon var den partiledare som tydligast gick i bräschen för det samarbete med partiet som i dag utgör regeringsunderlaget i Sverige. Mellan 2018 och 2019 – alltså inom loppet av ett år – gick Bush från budskapet ”Inget SD-samarbete – ens om 20 år”, till budskapet ”Jag är beredd att ta stöd av Sverigedemokraterna, jag är beredd att sitta ner och samtala och förhandla med Sverigedemokraterna”.
Historien har en tendens att upprepa sig, men aldrig på exakt samma sätt.
När Ebba Busch – minister i den regering där underlaget utgörs av ovannämnda Sverigedemokraterna som största parti – poserar med skriften ”Om detta må vi berätta” är svårt att tro att hon faktiskt läst vad står att finna mellan de mörka pärmarna, än mindre förstått vad historien har att lära oss.
Fredrik Pettersson är S-märkt opinionsbildare, verksamhetschef på ABF och tidigare politisk redaktör på Folket. Han skriver återkommande S-krönikor i tidningen