Donald Trump vann presidentvalet i USA.
Fjärilseffekten går ut på att en liten och till synes obetydlig sak kan starta en kedja av händelser och leda till en stor förändring längre fram. Att en liten fjäril som slår med sina små vingar i Amazonas kan sätta igång en händelsekedja som slutar med en orkan i Texas.
Jag har ofta återkommit till detta i mina texter och föreläsningar: Idén om att ingenting börjar som någonting stort. Och att vi därför måste vara uppmärksamma på små stegvisa förändringar och förskjutningar som sakta men säkert bidrar till att flytta gränser och ändra attityder. Då ofta i resonemang kopplat till totalitära rörelsers utveckling, successiv nedmontering av demokratin, inskränkning av rättigheter och rasistiska attityder.
Jag tror att vi alla nu och då drabbas av tvivel, små strimmor av hopplöshet. Vissa av oss mer ofta än andra. Det är lätt att känna sig väldigt liten och obetydlig i ljuset av allt det stora, lätt att nedslås.
2024 har på många sätt varit ett år av bra mylla för den typen av tvivel och hopplöshet – det omänskliga lidandet i Gaza, Rysslands fortsatta krig mot Ukraina, Donald Trumps valseger i USA och alltmer tydliga klimateffekter. Bland annat.
Inte spelar jag och mina obetydliga insatser någon som helst roll i relation till allt det där?
Men, om vi tar några steg tillbaka – backar en bit och försöker se hela skogen i stället för varje enskilt träd – så blir det lite tydligare. Att vi alla – var och en och våra insatser – är en del av någonting större.
För principen om de små stegens förändring är nämligen precis lika applicerbar för positiva förändringsprocesser – just precis ingenting börjar som någonting stort.
Låt mig ge ett konkret exempel.
Rosa Parks var en svart kvinna som växte upp i den institutionaliserade rasdiskrimineringens USA, i ett samhälle där svarta alltid underordnades vita och diskriminering var lagstadgad. 1955 åkte Parks buss, hon var trött och satte sig ner på en ledig plats.
När det kom en vit man som krävde att Rosa Parks skulle ge upp sin plats till honom sade hon ”nej”, och bröt därmed mot lagen, som föreskrev att svarta alltid skulle lämna sin plats till vita. Rosa Parks ”nej” utlöste en omfattande bussbojkott i Montgomery, vilket blev starten för den amerikanske medborgarrättsrörelsen.
Rosa Parks var en liten, helt vanlig, människa som stod på sig, stod upp och stod emot i det lilla, och därmed satte en stor boll i rullning. Hon orkade och vågade leva budskapet även i en tillvaro som med all önskvärd tydlighet straffade just sådant. Hon visste så klart inte där och då att hennes civila olydnad skulle bli startskottet för en rörelse som förändrade USA i grunden, en fjärils vingslag som startade en virvelvind.
Historien är faktiskt full av sådana exempel. Små handlingar av mod och vänlighet från vanligt folk som inspirerar andra, ger ringar på vattnet.
När jag känner mig väldigt liten och drabbas av hopplöshet brukar jag tänka på Rosa Park och andra som henne. Att varje insats räknas, och att vi alla kan göra skillnad och spela roll – i det lilla och vardagliga och, i förlängningen och tillsammans med många andra, i det stora.
Så, håll i – håll ut och håll ihop. Fortsätt simma, det gör skillnad.
Fredrik Pettersson är S-märkt opinionsbildare, verksamhetschef på ABF och tidigare politisk redaktör på Folket. Han skriver återkommande S-krönikor i tidningen.
Fredrik Pettersson.