Magdalena Anderssons ifrÄgasÀttande av högerinfluencern Henrik Jönsson fick debattvÄgorna att gÄ höga under helgen som passerade.
Jönsson Ă€r en högerdebattör och it-entreprenör, som sedan 2017 publicerat opinionsbildande material pĂ„ sin Youtubekanal. Under Ă„ren har den vĂ€xt till en av Sveriges största av sitt slag. Han definierar sig sjĂ€lv som en libertarian, kritiserar gĂ€rna och tillspetsat vĂ€nstern och sitt favorithatobjekt â public service.
Det var i en intervju med DN, som i grunden handlade om rysk desinformation och pĂ„verkansförsök, som Andersson frĂ„gade sig vem som egentligen finansierar Jönssons youtubeande: â/âŠ/ vem finansierar honom? Han har ju en studio och sitter och har tid att göra det hĂ€r. Var kommer pengarna ifrĂ„n?â
Jag tycker, av vad jag har sett, att kvaliteten pĂ„ innehĂ„llet i Jönssons kanal Ă€r mycket varierande â milt uttryckt. Och debattgreppen lĂ„ngt ifrĂ„n genomgĂ„ende hederliga. Men, diskussionen handlar den hĂ€r gĂ„ngen inte primĂ€rt om innehĂ„ll, utan struktur och finansiering. Jönsson menar sjĂ€lv att hans Youtubekanal finansieras via privata Swish-donationer, det saknas mig veterligen belĂ€gg för att pĂ„stĂ„ nĂ„got annat Ă€n att det skulle vara just sĂ„.
Kritiken mot vad som tolkats som ett antydande om att Jönsson skulle ha hemliga finansierar som betalar honom för smutsigt kampanjande mot Socialdemokraterna har kommit frÄn mÄnga hÄll. Och den Àr till viss del befogad. Men Andersson gav sig ut pÄ tunn is nÀr hon började resonera kring en enskild opinionsbildares finansiering.
Denna typ av misstĂ€nkliggörande antydningar Ă€r ett ganska osnyggt debattgrepp, men ett som anvĂ€nds lĂ„ngt mer flitigt Ă€n enkom av Andersson. Vi har i nĂ€rtid sett till och med sett en borgerlig minister anklaga svenska journalister för att vara âputinisterâ pĂ„ grund av deras Nato-motstĂ„nd. SĂ„, det finns Ă€ndĂ„ all anledning att förhĂ„lla sig sunt skeptisk till högerns upprörda och krĂ€nka poser nĂ€r det kommer till Anderssons DN-intervju. I detta avseende finns gott om likvĂ€rdiga kĂ„lsupare.
Frustrationen över högerns framfart och övertag nĂ€r det kommer till opinionsbildande Ă€r dock förstĂ„elig, men felriktad. Socialdemokratin har alltid fĂ„tt slĂ„ ur mediemĂ€ssigt underlĂ€ge. Det Ă€r inte pĂ„ nĂ„got vis en ny företeelse och i stor utstrĂ€ckning har man sig sjĂ€lv att skylla. Ănda sedan haveriet med a-pressen har högern haft ett stort försprĂ„ng vad gĂ€ller Ă„siktsplattformar och aktörer.
Hur man egentligen ska fĂ„ bukt med detta har upptagit mĂ„nga timmars diskussioner och klurande inom den breda vĂ€nstern. AnstrĂ€ngningar har gjorts och pengar har skakats fram â Nya mitten, som LO:s mediehus satsade stort pĂ„ men tvingades lĂ€gga ned efter tvĂ„ Ă„r Ă€r det senaste exemplet. Före den, storsatsningen Politism som gick samma öde till mötes.
Faktum kvarstÄr, högern Àr helt enkelt historiskt sett bÀttre pÄ detta. Det finns givetvis starka ekonomiska intressen som gÀrna upprÀtthÄller den ordningen, det handlar inte enkom om privatpersoner som swishar en hundring dÄ och dÄ. Vi behöver fortsÀtta granska intressena bakom opinionsbildningen och idka skarp kÀllkritik. Men, det Àr i grunden inte Jönssons fel att högern Àr bÀttre pÄ det hÀr, det Àr vÄrt eget. Jag ser inte varför inte den politiska vÀnstern skulle kunna Ästadkomma minst lika framgÄngsrika plattformar och satsningar som Jönsson med flera, via crowdfunding och ideella krafter. Men jag ser det inte hÀnda.
NÄgra tappra försök görs dock nu. Webbtidningen Rörelsen Àr ett sÄdant nÀmnvÀrt exempel. Kommer det lyckas? Jag vet inte, men att försöka Àr definitivt en mera konstruktiv vÀg framÄt om man vill Àndra spelplanen, Àn att sÀtta sig i baksÀtet och gnÀlla över ojÀmna odds. Just nu vinner högern matchen pÄ nÀtet, för att vÀnstern lÄter bli att dyka upp.
Fredrik Pettersson Àr S-mÀrkt opinionsbildare, verksamhetschef pÄ ABF och tidigare politisk redaktör pÄ Folket. Han skriver Äterkommande S-krönikor i tidningen.