På en av den svenske illustratören och skämttecknaren Robert Nybergs teckningar syns en överfull tågperrong. Ett litet barn vänder sig mot en äldre man och frågar ”kommer tåget?” varpå mannen svarar ”javisst, lika säkert som ett brev på posten!”
Det är lika roligt som träffsäkert, men döljer som Nybergs teckningar så ofta gör ett allvar och ett mörker. Vi är väldigt många som känner igen oss, som slutat lita på samhällets infrastruktur och som oroligt står där på perrongen och väntar – dag ut och dag in.
För så ser vardagen ut för många av oss pendlar sträckan Eskilstuna-Strängnäs-Stockholm med MTR:s Mälartåg.
Som Emma Wange på denna ledarsida kunde konstatera för några veckor sedan har MTR lovat runt och hållit tunt. Inställda tåg och förseningar har närmast blivit ett signum för de blå-vit-röda tågen som trafikerar sträckan. Och där ilska och upprördhet initialt infann sig har uppgivenheten tagit vid i takt med att utlovade förbättringar uteblivit.
Jag hör andra pendlare fundera på om man ska börja ta bilen i stället eller flytta från Eskilstuna.
Numera räknar jag, vis av erfarenhet, med att åtminstone ett av dagens tåg – till Stockholm eller hem igen – kommer att vara försenat. Det blir lätt så att man faller till föga för anekdotisk bevisföring där man tycker sig ha egna erfarenheter som är tillräckligt starka för att dra generella slutsatser. Men här talar fakta sitt tydliga språk.Vintern 2020–2021, när SJ fortfarande ansvarade för Mälartågstrafiken, låg punktligheten på mellan 80 och 90 procent. I augusti i år låg den på 72 procent på min sträcka. Det innebär alltså att var fjärde tåg var försenat eller inställt.
”Signalfel”, ”sen vändning”, ”lokförarbrist”. Det tycks inte finnas någon hejd på kreativiteten när de kommer till ursäkter och förklaringar till inställda och kraftigt försenade tåg från de ansvariga. Och det har lovats krafttag, det ska ”krigas”. Ansvariga tjänstemän har själva åkt tåg för att träffa resenärer.
Men faktum kvarstår efter snart två år med MTR som operatör – står vi allt som oftast kvar på perrongen och väntar på tåg som aldrig kommer i tid eller överhuvudtaget.
Det är en oacceptabel och ohållbar situation. Och som enskild resenär är känslan av maktlöshet ganska stor.
För min del innebär detta inställda möten, förseningar, stress och frustration. Det gör svårt för mig att kunna bo i Eskilstuna och jobba i Stockholm, att kunna vara den pappa jag vill vara – hämta och lämna mina barn på fritids och skola.
Det är alltså MTR, ett i grunden Hongkongbaserat företag, som sedan december 2021 sköter driften av Mälartågen efter att ha vunnit en upphandling. Men ansvaret för den regionala tågtrafiken ligger hos Mälardalstrafik, ett regionalt bolag som ägs gemensamt av de sex regionerna i Stockholm-Mälardalen. Ytterst ansvarar alltså våra folkvalda politiker. Och efter snart två år med MTR som operatör borde måttet vara rågat, det borde vara slutsnackat och krafttag vänta. Detta är ett reellt hot mot vår regions attraktionskraft och förmåga. Något som borde oroa berörda politiker minst lika mycket som oss uppgivna resenärer.
När jag var liten var uttrycket ”går som tåget” ett kraftuttryck för snabbhet och pålitlighet. I dag är det rakt motsatta. Det enda Mälartåg lyckas riktigt bra med just nu är att vara en spårbunden reklampelare för bilismen. Inte vill vi ha det så?
Fredrik Pettersson är S-märkt opinionsbildare, verksamhetschef på ABF och tidigare politisk redaktör på Folket. Han skriver återkommande S-krönikor i tidningen