Jag har en fin samling förstamajmärken här hemma. Många gamla och nötta, men också några nyare. Nålen i slaget är en gammal fin tradition som inte sällan hedrar bortgångna politikers minne och gärningar – Olof Palme, Anna Lindh, Sten Andersson – men också avser sammanfatta en rörelse, en strävan och ett mål i en mening. Det mest kärnfulla, själva syftet.
Alla skribenter, journalister, chefer, varumärkesstrateger och politiker vet hur viktigt det – hur svårt det är. Att skriva långt är enkelt, det korta och kärnfulla – är en svårbemästrad konst.
De med allra bäst fingertoppskänsla lyckas koka ned ett budskap och en känsla till en slogan på några få ord, i bästa fall ett enda. Det bästa något så när samtida exemplet är kanske Obamas ”change” – ”förändring”. Ett ord som sammanfattade en hel generations politiska drömmar och strävanden. Den som lyckas med det har mycket kraftfullt politiskt vapen i sina händer.
I år demonstrerar Socialdemokraterna under parollen: ”För hela Sverige”, vilket också blivit budskapet på förstamajmärket. Det andas en strävan efter en ny och återvunnen samhällsgemenskap, på så sätt är det inte så tokigt faktiskt.
Men partiets egna beskrivning av parollen ger ändå en lite besk eftersmak, ”Sverige behöver helt enkelt bli lite mer som Sverige igen”. För hur snäll man än är i sin tolkning är det svårt att inte dra paralleller mellan en sådan retorik och Trumps budskap: ”make America great again”. I Sverige förvaltat av SD med sin rätt klumpiga kopia till valparoll: ”Gör Sverige bra igen”.
Det är ett sätt att uttrycka sig som ligger rätt långt ifrån de starkast återkommande förstamajparollerna, solidaritet utan gränser. Det känns fattigt, på något sätt. Jag tänker att en socialdemokrati med fokus på framtiden inte kan låta sig begränsas av nationsgränser och geografi. Det är fel väg att gå.
Själv har jag en personlig favorit bland partiets gamla paroller. En modern klassiker, tyvärr oförtjänt bespottad på sin tid: ”Alla ska med”.
Den lanserades för 17 år sedan, i valrörelsen 2006, när Göran Persson var partiledare och statsminister. Då, en lam och ganska slätstruken politisk paroll för ett trött parti på väg att bli omkört av Moderaterna i sina egna starkaste grenar. Men jag måste säga att parollen åldrats väl.
Nu, i dag, känns det som en radikal storm, ett stridsrop för jämlikhet och solidaritet.
Jag tycker det är så fint ändå, klassiskt och modernt. En hel idé och en rörelse sammanfattad i tre korta ord: alla ska med. För när det blåser som värst är det mest radikala man kan göra att stå stilla – fast förankrad i de värderingar och den mylla där man hör hemma.
Det har helt klart blivit glesare i leden under förstamajdemonstrationerna genom åren. Varken hoppborgar, ballongutdelningar eller popband har lyckats råda bot på den saken. Storstäderna borträknat är första maj i huvudsak en partiintern företeelse där de mest traditionstrogna ansluter. Jag tillhör, får jag väl tillstå, den sistnämnda kategorin.
Jag tycker första maj är viktigt och lär ansluta till någon av demonstrationerna på måndag. Först ska jag bara leta upp en bra nål att fästa i slaget på min gå-bort-kostym. Det blir nog favoriten ändå. Alla ska med. Så enkelt är det.
Fredrik Pettersson är S-märkt opinionsbildare, verksamhetschef på ABF och tidigare politisk redaktör på Folket. Han skriver återkommande S-krönikor i tidningen.