I slutet av januari höll statsminister Ulf Kristersson (M) en pressträff med anledning av det ökade antalet sprängdåd runt om i landet.
S-krönika
I januari 2025 skakas Sverige av flera sprängningar. På 31 dagar sker 32 explosioner.
Krismötena avlöser varandra och politikerna tycks inte träta om huruvida det krävs hårdare tag och strängare straff – utan snarare om vem som kan föreslå de hårdaste tagen och de strängaste straffen.
Situationen är ansträngd, pressad, och så även ansvariga myndigheter och politiker. ”Att vi inte har kontroll över våldsvågen är ju alldeles uppenbart”, säger Kristersson vid en av presskonferenserna efter ett av krismötena. Han medverkar också i TV4:s Nyhetsmorgon för att prata om saken. Han menar där att det ”handlar mycket om invandring” och att invandringen till Sverige måste förbli stram om våldsspiralen ska kunna dämpas.
Tre dagar senare överröstas bomberna av en om möjligt ännu hemskare gräns som sprängs, när Sverige drabbas av den värsta masskjutningen i landets historia. Tio personer mördas och flera skadas allvarligt när en man öppnar eld på en SFI- och Komvuxskola i Örebro. Mördaren, som tar sitt eget liv i samband med polisingripandet, identifieras som 35-årige Rickard Andersson.
När denna text skrivs har det gått en vecka sedan masskjutningen och Sverige har just slutit upp i en tyst minut för att hedra minnet av de människor vars liv hastigt togs ifrån dem den dagen, de som mördades i Risbergska skolan.
Det finns ännu inga fastslagna och säkrade motiv bakom massmorden. Polisen har upprepat att inget i deras utredning tyder på att gärningsmannen agerat utifrån ideologiskt motiv men på en film inifrån skolan har ljud fångats upp från dådet som TV4 Nyheterna låtit analysera. ”Ni ska bort från Europa”, hörs någon skrika enligt TV4:s experter, innan två skott avlossas.
Även i Eskilstuna hölls en tyst minut för offren i Örebro.
Många frågor är alltjämt obesvarade. Men vi vet det vi vet.
Vi vet vem som mördade och vi vet vilka som dog. Vi vet var dådet skedde och i vilken tid och vilket sammanhang. Vi har fått läsa namnen på flera av de människor som mördades, sju kvinnor och tre män. Alla örebroare, men de flesta med rötterna i andra länder än Sverige. ”Det är viktigt att inse att den rädsla som nu sprider sig i Sverige inte är jämnt fördelad. Den drabbar vissa människor mer än andra; de som alltid pekas ut som syndabockar och förövare”, som Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson smärtsamt träffsäkert uttryckte sig i en krönika kort efter massmordet.
Jag får kommentarer i mina sociala medier, hör alltjämt röster säga: ”spekulera inte”, ”vi vet för lite”, ”politisera inte en tragisk händelse”.
Utanför Risbergska skolan i Örebro har det skapats en minnesplats för offren med ljus och blommor.
Jag tycker mig höra att dessa röster inte alltid – men ofta – kommer från ett håll där man annars gärna och snabbt både spekulerar, fördömer och generaliserar. Där slutsatser långt bortom den enskilde individens ansvar dras och kablas ut.
När gärningsmannen är icke-vit alltså. När han har invandrade föräldrar eller annan hudfärg än de själva.
En man vid namn Rickard Andersson har massmördat människor på en Komvux-/SFI-skola. Det är den värsta masskjutningen i Sverige, någonsin. Ett dåd som nu hyllas på högerextrema konton på Tiktok, där mördaren getts namnet "sankt Rickard".
Jag måste säga att jag tycker de allra flesta av oss är imponerande samlade, väldigt lugna och rimliga i både analyser och reaktioner. Jag hör dem som undrar, som spekulerar och funderar. Som gör analyser och lägger pussel. Men jag hör också den skrikande tystnaden från annat håll. Den tystnaden är också i högsta grad politisk och talande. Tro inte för en sekund att allt manande om att inte spekulera är bara objektivt och neutralt.
Inget sker i ett vakuum och Sverige 2025 är ett politiskt sammanhang.
Fredrik Pettersson är S-märkt opinionsbildare, verksamhetschef på ABF och tidigare politisk redaktör på Folket. Han skriver återkommande S-krönikor i tidningen