Det finns, förutom manliga gärningsmän och vapen de inte borde haft tillgång till, en gemensam nämnare i de dödliga skjutningarna i Oslo och Köpenhamn.
Mannen som dödade tre i en shoppinggalleria i Köpenhamn häktades på så sätt att han placerades på sluten psykiatrisk vårdavdelning. Gärningsmannen i Oslo, som dödade två och sköt mot krogar på en restauranggata i Oslo är sjukpensionerad för allvarlig psykos med vanföreställningar om att vara förföljd.
Dessa händelser borde nu inte få leda till misstänkliggörande och fördomar mot psykossjuka personer i allmänhet. Deras lidande är inte sällan en börda även för närstående och andra. Men för det mesta är de inte farliga för andra, även om de ibland är det för sig själva.
Psykiatrin har inte en lätt uppgift, även om dess roll ofrånkomligen blir granskad och kanske kritiserad efter mord som de i Oslo och Köpenhamn. Det är lätt att efteråt säga att en gärningsman borde varit intagen för vård, med eller mot sin vilja. Men det är inte så säkert att någon i vården haft tillfälle att göra den bedömningen i tid.
Psykiatrin har över åren gjort framsteg, delvis tack vare mediciner som inte är oproblematiska men hjälpt många till bättre liv – och till boende på bättre ställen än kliniker och anstalter. Det är inte bara orealistiskt utan också missriktat att tro att spektakulära brott borde undvikas genom att rulla tillbaka utvecklingen till sådana mentalsjukhus där ett större antal psykiskt störda interneras, långvarigt eller på livstid.
I Sverige har avvecklingen av den gamla tidens slutna psykiatriska långtidsvård följts av en utvidgad kommunal roll i stöd i hemmet och andra insatser, på delvis liknande sätt som i äldrevårdens framgångriska ”Ädel-reform” för arbetsfördelning mellan sjukvård och kommuner.
En del kan och bör förbättras. Några med särskilt tunga vårdbehov kan, som det finns exempel på i Sörmland, bli bollade fram och åter mellan psykiatri och socialtjänst.
En utredning har nyligen föreslagit att regionernas sjukvård ska ges ett tydligt ansvar för missbrukarvård även inom kommunernas sociala verksamhet. Psykiatri och missbrukarvård hänger inte sällan ihop, och båda hör till de i den allmänna vårddebatten mest bortglömda eller nedprioriterade områdena.
Psykiatrin är hårt belastad, från flera håll, i Sverige som i andra länder. Den får ta hand om fler psykoser som vållas eller förvärras av narkotika. Det bör man tänka på innan man dömer psykiatrin för hårt för att inte den hinner, eller ens kommer åt att behandla potentiella våldsbrottslingar på rätt sätt.
Sluten psykiatrisk vård, med särskild utskrivningsprövning, är ändå en viktig funktion inom rättssystemet, för bättre vård än i fängelse, men också för att under lång tid skydda individer och samhälle från verkligt farliga sexualbrottslingar, mordbrännare – eller mördare som de i Oslo eller Köpenhamn.
Långt lättare än att hitta dem i förväg är dock att göra det svårare för dem att få tag på skjutvapen, särskilt automatvapen som de snabbt kan döda många med. USA:s vapenlagar är en huvudorsak till att det där är långt vanligare med skottdåd som de i Oslo och Köpenhamn.