Så gott som alla ukrainare kan ryska. Ukraina är ett tvåspråkigt land. De flesta som har blivit flyktingar använder i huvudsak ryska i sin kommunikation, helt enkelt för att de områden som angripits hårdast av Ryssland är ryskspråkiga.
I mars 2022 borde de här sakerna vara självklarheter för alla i Sverige. Så icke. Delar av det svenska mottagningssystemet tycks ha svårt att ta till sig detta.
I en TT-artikel (17/3) berättas om bristen på tolkar i ukrainska. Inte fler än 14 är auktoriserade hos Kammarkollegiet. Det är dem med den kunskapsnivån som Migrationsverket, men även andra myndigheter, helst ska använda.
En tolkförmedling har därför påbörjat en intensivutbildning i ukrainska för tolkar ”i närbesläktade språk som slovakiska, tjeckiska och serbiska”.
Det här är inte bra. Ambitionen att möta ukrainska flyktingar på Ukrainas officiella språk är lovvärd. Svensk oro för att ukrainare kan reagera negativt på ryska tolkar är förståelig om än överdriven.
Hur som helst bör den praktiska sidan av saken ses som viktigast. Ukrainare måste i alla möten med svenska myndigheter förstå och göra sig förstådda. Samtidigt gäller det att ha tillräckligt med tolkar så att de inte bränner ut sig efter en vecka.
Huvudspåret bör därför vara att använda tolkar i ryska och anpassa kvalitetsnivån utifrån behoven. För asylutredningar kan det finnas en poäng med auktoriserade tolkar, medan en kommun kan anlita personer med goda språkkunskaper utan att de nödvändigtvis har klarat Kammarkollegiets tolkprov. Så resonerar exempelvis Eslövs kommun när den nu söker tolkar för att ta emot ukrainare.
Ukrainska tolkar och översättare kommer att behövas framöver i mottagandet, inte minst för att översätta skriftlig ukrainsk dokumentation. Men bristen bör lösas i god ordning, med utbildning som får ta den tid som behövs.
Hårt fokus på ukrainska som översättningsspråk här och nu kommer däremot att ge för få tolkar, med många som inte håller tillräckligt hög nivå där sådan behövs och som inte heller erbjuder den bästa kommunikationen för många ryskspråkiga ukrainare. Det sista gäller framför allt äldre personer, från platser som Charkiv, som under större delen av sina liv varit avskärmade från ukrainskspråkiga miljöer.
När allt kommer omkring förstår ukrainare läget. De vet vilka tolkmöjligheter Sverige har och att ryska är ett betydligt mer använt språk utanför Ukraina. Svenska myndigheter, men även frivilligorganisationer, bör inte krångla till detta. Vi har tillräckligt med kapacitetsbegränsningar i mottagandet utan att skapa en till.