Tekniken utvecklas och arbetslivet förändras. Arbetsuppgifter och hela yrken tillkommer och försvinner. Turordning vid arbetsbrist eller månadslöner vid uppsägning ger inte den grad av skydd som var tanken då LAS kom till på 1970-talet. Tyngdpunkten måste flyttas, mer mot rörlighet och kompetensutveckling.
Hårdknutarna i dessa ämnen har varit svåra, i politik och mellan avtalsparter. Under inverkan av januariavtalets mix av påfösning och löften löstes knutarna. Nya huvudavtal i merparten av privat sektor föll på plats före nyår, med Svenskt Näringsliv som arbetsgivarpart. På facklig sida finns till att börja med tjänstemannaförbunden i PTK samt de båda tyngsta LO-förbunden, IF Metall samt Kommunal.
Modellen som de viktigaste parterna i privat sektor utformat kan komma att få anslutning över merparten av den övriga arbetsmarknaden. Det blir en stor reform för anställdas möjlighet att höja sin kompetens och kunna söka sig till svårare jobb eller till bristyrken.
Detta byggs upp kring de i kollektivavtal skapade trygghetsråden, som framgångsrikt ger stöd för byte av jobb eller yrke efter neddragningar och nedläggningar. Deras nya uppgift är ett studiestöd utan att någon blivit uppsagd,. Det ges med både skattemedel och medel från kollektivavtal.
En central bestämmelse är att respektive trygghetsråds klartecken avgör om studier berättigar till den viktigaste delen i det nya statliga stödet. Det behöver intygas att studierna kan stärka individens ställning på arbetsmarknaden och göra detta ”med beaktande av arbetsmarknadens behov”.
Det är märkligt hur litet genomslaget i rikstäckande nyhetsförmedling varit för huvudfrågorna i detta avtals- och reformpaket. Det blir lättare för arbetsgivarna att göra sig av med anställda som missköter sig.Samtidigt vidgas möjligheterna att med eget initiativ utbilda sig för att byta inte bara befattning på jobbet utan även yrke.
Staten får skjuta till en hel del miljarder. Men inte bara för fack och arbetsgivare, utan också för stat, regioner och kommuner kan det väntas ge stora fördelar med större rörlighet mellan yrken och bättre anpassning till teknisk förändring i arbetslivet.
Avtalslösningen av de här knutarna möjliggjorde långt större grepp än om politiken inte fått draghjälpen från parternas gemensamma organ. Lösningen har utgått från privat sektor, med nästan samma konstellation som när Industriavtalet skapade ordning i lönebildningen och bidrog till uthålliga reallönehöjningar.
Klimat på arbetsmarknaden och klimat i partipolitiken är dock inte oberoende av varandra. Januariavtalet gav en politisk miljö där parterna kunde nå i mål.
En politik som i blockfixering drivs mot polarisering och ensidighet i maktutövandet kan mana fram en annan miljö även på arbetsmarknaden: Förbittrad. Misstrogen. Undergrävande för både näringslivsklimat och reformpolitik.