Pliktskyldigt kryddat, men inte något enkelspårigt vänsterdokument. Denna gång är det Socialdemokraterna i Strängnäs valmanifest det gäller.

Kryddan är citat från Magdalena Andersson om att ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen över vår välfärd”. Men det hetsas knappt något eller inget, mot privata aktörer i skola eller omsorg i Strängnässossarnas manifest. På riksplanet är tonen annorlunda, i alla fall för stunden. Men mycket mer än så är det inte.

Dock skulle S i Strängnäs behöva förklara ett stycke. Det är något luddigt om att de anser att nya skolor och förskolor är en ”kommunal angelägenhet, vårt ansvar”. Väljarna behöver veta vad det betyder.

Om skolan står det en hel del. Minst 29 gånger nämns skolan i dokumentet. En del handlar om sådant luftigt som att ”fortsätta stärka Thomasgymnasiets attraktionskraft”. Annat är mer konkret, som att det ska finnas fler program tillgängliga på gymnasiet. En av punkterna om skolan är dock både fluff och tydlighet – de negativa effekterna av köerna till populära skolor ska motverkas.

Vad detta betyder rent praktiskt är oklart, men inte desto mindre viktigt. Även Moderaterna i Strängnäs har varit inne på samma spår, även av dem blev det vagt formulerat. Kommunens ledning i S och M verkar se en del likadant: Kösystemet är ett problem. Det låser ofta ute utlandsfödda barn från fristående och populära skolor och de barnen går oftare i kommunala skolor.

Köerna sorterar också ofta barn efter deras föräldrars utbildningsnivå. Resultatet är en kommunal skola med stort uppdrag att kompensera för barnens bakgrund. Detta mönster finns även i Strängnäs.

För M är detta svårt att trassla sig ur, på riksplanet ser partiet inga bekymmer med köerna. Lokalt verkar S ha en allierad i M. Kanske kan de få stöd i att pressa rikspolitiken till att få ändring på både köer och skolpeng. Det första behöver skrotas, det andra reformeras till betalning utifrån uppgift – inte som i dag där många friskolor överbetalas.

Sedan var det tryggheten. I skolor, offentliga miljöer och annat. Partiets linje verkar här vara samarbete, inom politik och med näringsliv och föreningsliv. Detta är det inget fel på. Men S i Strängnäs gör samma misstag som syskonet i Eskilstuna: Alkoholens medicinska, sociala och ekonomiska skador och roll i otrygghet nämns inte. Detta minus finns även hos deras samarbetspartners i M, i båda kommunerna.

På punkten missbruksvård visar dock S i Strängnäs på gott omdöme. När Eskilstuna svajar i frågan om behandlingshemmet Vårnäs är denna en självklar del i Strängnäs missbruksvård.