Nyligen skickade en lärare ut information inför ett prov i religionskunskap. En av föräldrarna tog en skärmdump på meddelandet och la ut i sociala medier, med kommentaren att hen blir bekymrad över formuleringsförmågan och de grammatiska kunskaperna.
Tilltaget fick viss kritik och föräldern, som är en välkänd journalist med många följare på Twitter, bad om ursäkt för skärmdumpen, men passade samtidigt på att påpeka att hen som förälder har rätt att vara bekymrad över brister.
Så är det givetvis. Men medan det är bra att föräldrar reagerar om någonting fungerar dåligt – som att utbildningens kvalitet inte verkar hålla måttet eller att det förekommer mobbning – blir ingenting bättre av att vuxna människor kritiserar enskilda lärare i sociala medier, vilket tyvärr blir allt vanligare.
Enligt ett pressmeddelande från Malmö universitet är det ett arbetsmiljöproblem för skolan när föräldrar hänger ut lärare på Facebook. Andra påtryckningsmedel är aggressiva mejl och meddelanden, och problemet är så pass utbrett att det nyligen sjösattes ett projekt där forskare ska utveckla metoder för att förebygga den sortens digitala kränkningar (Skolvärlden, 24/1).
Inlägget om lärarens formuleringsförmåga är alltså inte är ett enskilt snedsteg, utan en del av ett mönster, som i sin tur är en del av trenden att många föräldrar ställer allt mer krav på skolan. Exempelvis uppger en majoritet av lärarna att de har utsatts för påtryckningar från elevernas föräldrar, framför allt när det gäller betygsättning, undervisningens upplägg och läxor (Skolvärlden, 14/12-2016).
Det säger sig självt att det kan bli rätt påfrestande om läraren tvingas hantera lika många specifika föräldraviljor som klassen har elever, vilket inte är samma sak som att engagerade föräldrar är dåligt. Som Maria Wiman, Sveriges bästa lärare 2019 enligt Handelskammaren, nyligen sa i TV4, är det en hårfin gräns mellan positivt föräldraengagemang och ett engagemang som tippar över så att det stör (Nyhetsmorgon, 28/1).
Låt mig därför presentera en tumregel. Prata med läraren eller rektorn – inte om. Gör det på samma sätt som du själv vill bli tilltalad. Fundera på om det finns någonting du kan göra för att förbättra situationen.
Och för inte dialogen på Facebook.