Onsdagens partiledardebatt i riksdagen pågick samtidigt som det ökända flyktinglägret Moria på den grekiska ön Lesbos stod i lågor. 13 000 personer förlorade sitt boende. Mångas ägodelar gick upp i rök. Men trots att partiledarna debatterade bland annat flyktingpolitik nämndes inte branden med ett enda ord.
Det är bedrövligt. Branden var ingen olyckshändelse utan en ofrånkomlig följd av att människor hålls instängda under livsvillkor som aldrig skulle accepteras någon annanstans i EU. Tidningen Der Spiegel refererar en tysk kristdemokratisk parlamentsledamot och lantbrukare, som sagt att om han hållit sina djur under de förhållanden som råder i de grekiska flyktinglägren, hade myndigheterna stängt hans gård.
Ingen ska inbilla sig att det handlar om oförmåga att göra livet drägligt i lägren. Der Spiegel ger siffrorna. Sedan 2014 har Grekland fått motsvarande 30 miljarder kronor till flyktinghjälp. Det är mer än tillräckligt för att bygga uppvärmda hus med den senaste köksinredningen, för att inte tala om att ordna vattenförsörjning med rätt kapacitet, ställa fram tillräckligt många duschar och toaletter och forsla bort sopor.
Men det vill inte Greklands regering. Man föredrar att dessa människor bor på soptippar, för att avskräcka andra asylsökande att komma till öarna. Av samma skäl hålls lägren överfulla och möjligheten att bli flyttad till fastlandet reserveras för några få, särskilt utsatta, för att undvika allt för många dödsfall och dålig publicitet.
Men de asylsökande fortsätter komma i öarna, om än i mindre antal än fram till början av 2016.
EU-systemet gör väldigt lite för att lösa den humanitära situationen, eftersom soptippsmetoden hänger samman med unionens flyktingpolitik vars centrala komponent är att hindra att asylsökande kommer till Europa.
EU:s avtal med Turkiet fungerar inte. Grekiska domstolar följer nämligen lagen, inte politisk konjunktur, och lagen säger att Turkiet inte är ett säkert land att återföra asylsökande till. Följdriktigt har ytterst få kunnat skickas tillbaka, inte mer än någon procent av dem som anlänt. Resultatet är att de asylsökande sitter fast och lägren växer.
Detta får inte fortsätta. Mänskliga rättigheter kränks och EU:s moraliska auktoritet eroderar. De asylsökande måste överföras till andra EU-länder. Att vissa stater väntar på att andra ska ta större ansvar leder till att inget händer.
Flera medlemsländer är nu villiga att ta emot några hundra ensamkommande minderåriga från Grekland. Sverige är inte ett av dem. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) säger att det är Migrationsverket som måste fatta ett sådant beslut. Myndigheten menar i sin tur att man inte kan frångå tillämpningen av Dublinförordningen på det sättet.
Av någon anledning har andra länder kunnat lösa denna juridiska knut. Under alla omständigheter kan Morgan Johansson och regeringen driva på för ett EU-rådsbeslut som beviljar ett Dublinundantag som möjliggör att de grekiska lägren töms.
Det handlar, som alltid, om politisk vilja – och ovilja.