Afghanistan är på väg att braka samman. Därför är det rätt att talibanerna är på besök i Oslo.
Talibanregimens delegation, och dess utrikesminister Amir Khan Muttaqi, landade i Norge på lördagen och samtalen pågick till och med måndagen. Det är emiratets första besök i västvärlden sedan den började styra från Kabul. Ämnet: den humanitära krisen i Afghanistan.
Där stiger matpriserna kraftigt samtidigt som den afghanska valutan faller och många förlorar sina jobb. Även de med pengar på kontot har en svår situation. Kontantbristen begränsar möjligheterna att ta ut sparade pengar från bankautomaterna. Ovanpå detta har stora delar av Afghanistan drabbats av en allvarlig torka. Enligt Internationella Röda Korset är det den värsta på årtionden och miljoner av afghanska barn riskerar undernäring.
I en sådan situation ska den rikare västvärlden inte bara se på. Därför bjöd Norges regering in talibanerna och representanter från USA, EU och FN samt en del norsk-afghanska föreningar för samtal. Förhoppningsvis innebär detta att steg tas för att avhjälpa den humanitära krisen i Afghanistan. De som helst inte sett att Norge bjöd in talibanerna för diskussion, däribland norska Fremskrittspartiet, behöver förklara vad alternativen var. Situationen i Afghanistan behöver förbättras och läget är akut.
I det kan västvärlden göra sin del. När talibanerna kom till makten ströp många stater och organisationer pengaflödet till landet. En av de största, fonden ARTF, som rattas av Världsbanken, stoppade utbetalningar till Afghanistan. Men då över hälften av Afghanistans civila budget under flera år har finansierats av detta utländska bistånd innebär stoppet konsekvenser för befolkningen. Löner till läkare, lärare och andra samhällsviktiga uppdrag kan inte längre betalas ut. Resultatet blir att förutsättningarna för skolgång och vård försämras kraftigt på flera håll i landet, samt att folk inte har pengar till medicin.
Ska situationen förbättras behöver politiker låsa upp delar av dessa pengar. Även om humanitärt bistånd och frivilligorganisationernas arbete är betydelsefullt för många afghaner så täcker det inte upp för en hel statsbudget. Bättre är att människor har jobb och lön så att offentlig och privat service fungerar.
Samtidigt är talibanemiratet en hårdför diktatur som demokratiska länder helst inte ska stödja. Många regeringar, däribland den svenska, har gjort klart att de inte vill se sina biståndspengar i talibanernas fickor. Biståndsgivare, däribland Sverige, EU och USA behöver hitta lösningar tillsammans så att så lite pengar som möjligt understödjer regimens förtryck och samtidigt gör nytta för landets medborgare. Men att helt kringgå talibanerna är inte möjligt. Sådana illusioner behöver politikerna göra sig av med.