Det amerikanska valet fick mig att minnas min senaste USA-valresa 2012. Tillsammans med en grupp svenska liberala ledarskribenter besökte jag bland annat North Carolina, där jag fick höra en berättelse om ett stycke politisk historia som få amerikaner känner till.
De allra flesta, även i Sverige, kan de stora dragen. Det amerikanska inbördeskriget avskaffade slaveriet. Unionstrupper placerades i sydstaterna och reformerade det politiska systemet. När soldaterna några år senare drogs tillbaka återgick södern till vit överhöghet och rasistiskt förtryck som varade till 1960-talet.
Men fullt så rak var inte utvecklingen. På sina håll i södern förekom glimtar av demokratisering även utan vapenmakt från norr. Som längst kom den i North Carolina.
På 1870-talet återtog det då aggressivt rasistiska demokratiska partiet kontroll över delstaten och skrev om lagarna därefter. Men det satte inte punkt för demokratin. Delstatens republikanska parti, där det fanns många svarta, bildade på 1890-talet en koalition med fattiga vita i Populist party, vann en majoritet i delstatskongressen och tog tillbaka demokratins landvinningar.
Längst gick utvecklingen i kuststaden Wilmington som hade en övervägande svart befolkning, däribland medel- och överklass. De svarta utgjorde tredjedel av stadsfullmäktige och poliskåren. Även kongressdistriktets ledamot i Representanthuset i Washington var svart.
Allt detta tog slut 1898 då vita anhängare av rasdiskriminering genomförde massivt valfusk under vapenhot följt av en massaker med ett hundratal mördade. Demokratiska partiet återtog kontrollen i Wilmington och på liknande sätt i resten av delstaten. Svarta blev fråntagna sin rösträtt och drevs i massiv skala ut ur delstaten i regelrätt etnisk rensning.
I senaste numret av The New York Review finns en recension av David W Blight om en nyutgiven bok i ämnet – "Wilmington’s Lie: The Murderous Coup of 1898 and the Rise of White Supremacy" av David Zucchino.
Jag har berättat om Wilmington och North Carolina för ett antal amerikaner. Ingen har känt till historien. Den tidiga organiseringen för demokrati i södern, dess framgångar och tillintetgörande har suddats ut ur USA:s medvetande.
Men den korta perioden är fascinerande och på många sätt allmängiltig. Svarta som bara en generation tillbaka var slavar kunde, när de inte aktivt hindrades, nå samma sociala position som vita och besegra de tidigare slavägarna i fri politisk konkurrens.
Och inte minst: En kritisk massa av de vita som marinerats i grov rasism under större delen av sina liv, bildade för 130 år sedan koalition med och röstade fram svarta politiker. De förmådde se bortom hudfärg för att i stället kämpa för gemensamma intressen.
Precis som människor kan låta sig radikaliseras in i svår intolerans kan de bringa ordning i sina prioriteringar och ta fram sina bättre sidor.