Andra mord har blivit mindre vanliga. Men särskilt sedan 2013 har mord med skjutvapen ökat i ett slags miljö – mellan och inom ligor med knark som födkrok. Nästan alla offren är unga män, oftast mellan 20 och 30. Att tonåring skjuter tonåring, som i ett fall i Eskilstuna, är ovanligt. Tecken på att polisen lyckas bryta mordutvecklingen i langarkretsar finns, främst i Skåne.
Det här är välkänt och mer än flitigt diskuterat sedan flera år. Men liknande kriminella kretsar, med liknande langning och socioekonomiska omgivning finns i en rad länder. I Europa har bara Sverige för närvarande fått en så stor ökning av detta slags mördande att det väger upp nedgången av andra slags våldsbrott med dödlig utgång. Det säger en studie som regeringen bett Brottsförebyggande rådet (Brå) att utföra. Men orsaken går det inte att urskilja.
De enkla förklaringarna, de som skulle passa bäst i lättvindig agitationspolitik, håller uppenbart inte. Problemstadsdelar med arbetslöshet och många invånare med utländsk bakgrund finns ju på många andra håll – med sociala förhållanden som ofta är klart mer negativa än i svenska städer. Brå:s utredare pekar på att gruppdynamiken i narkotikahandlande kretsar kan sätta igång spiraler av våld och hämnd. De kan då inträffa i vissa länder men inte på samma sätt och vid samma tid i andra.
Det behöver inte heller vara skjutvapen. England hade ett tag en liknande puckel av dödliga knivskärningar, där langare skar andra langare. Med skjutningar har pucklar med några år av allvarligt dödligt våld mellan gangsters inträffat i Irland och Holland. Så också i Danmark.
Politisk slutsats från höger brukar numera vara att i varje läge höja rösten, förenkla, koncentrera sig ensidigt på längre strafftider – samt att utnyttja det som händer som påstådda bevis för andras vanmakt eller passivitet. Men var det passivitet så var det sannerligen i en annan regeringstid än den nuvarande. Relevanta skärpningar av kriminalpolitiken har varit långt fler och mer kraftfulla efter 2014 än under de år då Moderaterna skötte justitiedepartementet.
Det var på den tiden, och dessförinnan, som langningen av narkotika blev så utbredd och fick vara så pass lite störd att strukturerna med ligor som behärskar stadsdelar etablerades. Det var inte bara, eller inte främst, politikens fel. Knarkmarknader lever av pengar som kommer från boende i helt andra slags stadsdelar. Där det flummas och blundas inför narkotikaskadorna finansieras inte bara missbruk utan också mord.
Under åtskilliga år var handfasta åtgärder mot den till synes mer småskaliga delen av knarklangningen lågprioriterade i polisledningen. I stället för att systematiskt ta itu med gängkriminalitetens födkrokar tilläts dessa att blomstra. Det och mycket annat har ändrats. I dag har polisen mer ambition och bättre medel för att avslöja. Kan de också höja andelen uppklarade mord kan kurvan nog tryckas ned ordentligt.