Oppositionen i Eskilstuna har gjort sitt jobb. Ett outrett och slentrianmässigt avvisat förslag skickades tillbaka för utredning, via så kallad minoritetsåterremiss i kommunfullmäktige förra veckan.
Vänsterpartiet föreslog i en motion att Eskilstuna använder sig av modellen i projektet ”Sluta skjut” som är igång i Malmö sedan 2018 för att minska det dödliga gängvåldet. Majoriteten – S, M och C – menade att det redan pågår ett långsiktigt arbete, ”Orten bortom våldet”, med 18 års tidsperspektiv, att situationen i Eskilstuna skiljer sig från den i Malmö och att man inte ska röra till arbetet med ytterligare en modell.
Men nu ser oppositionspartierna alltså till att det hela tas ytterligare ett varv, där bland annat polisen, kriminalvården och civilsamhällets aktörer får yttra sig om förslaget. Om inte majoriteten dribblar bort det.
Det är klokt. För om det är något som det inte kan bli för mycket av i de här frågorna, så är det idéer med substans. Sluta skjut-projektet, som beskrevs på ledarsidan för ett år sedan, använder sig av den internationellt beprövade och vetenskapligt grundade modellen gruppvåldsintervention (GVI).
I Malmö är det ett samarbete mellan kommunen, polisen, kriminalvården och civilsamhället: Polisen gör klart att de gäng som skjuter och använder grovt våld kommer att utsättas för särskilt tuffa polisinsatser. Drabbade personer, gängmedlemmars anhöriga och andra, berättar hur de lider av våldet. Socialtjänsten visar en väg ut för dem som vill lämna den kriminella banan.
Sluta skjut håller på att utvärderas av kriminologer som följer projektet. Klart är dock att situationen har förbättrats under de tre senaste åren. Antalet skjutningar i polisområde Malmö har minskat från 65 stycken 2017 till 10 i år (fram till 15 september). De dödade under 2017, 2018, 2019 och 2020 har varit 7, 12, 7 respektive 2 personer. När det gäller antalet skadade i skottlossningar är skillnaden som störst – från 35 personer 2017 till 2 i år.
Man bör inte redan nu dra slutsatsen att minskningen beror helt eller devis på just detta projekt, oavsett vad polisen påstår. Den kommande utvärderingen får visa hur det ligger till. Problematiken i Eskilstuna är också delvis annorlunda än den i Malmö.
Inte desto mindre bör utvecklingen i södra Sverige följas av alla som arbetar med frågorna. Alla berörda aktörer i Eskilstuna bör ges möjlighet att säga vad de tycker i frågan. Kortsiktiga men effektiva insatser måste inte heller stå i motsats till, utan kan tvärtom vävas in i, ett långsiktigt arbete.
Under alla omständigheter ska man inte vifta undan en beprövad metod fullt så lättvindigt som den politiska majoriteten i Eskilstuna försökt göra.