Debatten om insparksveckan på Europaskolan fortsätter på insändarplats i EK/ST. Det är sunt. Traditioner ska inte vara heliga. Allt vi gör bör diskuteras och motiveras på egna meriter. Europaskolans inspark är varken mer eller mindre rätt för att liknande förekommer på andra gymnasieskolor.
Insparksveckan innehåller bland annat diverse ”uppdrag” som ger olika mycket poäng beroende på svårighetsgrad, som att fria till en främling på stan, krossa en vattenmelon mellan benen eller bryta arm med rektorn.
Om det finns en del att säga, men först en personlig reflektion: Av det jag ser är dagens 15-16-åringar mer omdömesgilla och har sundare värderingar än vad jag och mina vänner hade när vi började på gymnasiet för nästan 30 år sedan. De är mer jämställda, mer toleranta och mer nyktra än vad vi var.
Med det sagt bör man vara observant. Att tala om förnedring skjuter vid sidan av målet. När allt kommer omkring är uppdragen på det hela rätt så harmlösa. Huvudfrågorna är i stället inkludering och utestängning.
De som argumenterar för insparksveckan lyfter fram glädje, gemenskap och sammansvetsning av gruppen. Visst, så kan många uppleva veckan. Samtidigt går det inte att komma ifrån att uppdragen premierar de extroverta, ledartyperna, dem som kan och vågar ta för sig, medan de försiktiga och socialt hämmade måste fatta jobbiga beslut. För att inte tala om elever med exempelvis neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Initiationsriter av det här slaget kan förstärka de hierarkier som gärna byggs upp bland gymnasieungdomar. Att jämföra med universitetens nollningar – varifrån de här traditionerna kommer – är orimligt. Där handlar det om vuxna, här är det barn. Visserligen stora barn, ungdomar, men barn likväl.
Det kräver att vuxna, och särskilt skolledningen, tar sitt ansvar. Steg ett är vara medveten om riskerna och se alla elever.
Därför är en del kommentarer från Europaskolans rektor, Thomas Axelsson, oroväckande. ”Insparksveckan är frivillig och man ska bara delta om man själv vill det”, betonar han i intervju med EK/ST.
Som om grupptryck, som många gånger är outtalat, försvinner bara för att skolledningen betonar frivilligheten. Som om alla elever har förmågan att fatta lika övervägda beslut om sitt deltagande.
”I Europaskolan tas alla på allvar och alla blir sedda” står det i beskrivningen av skolans värdegrund. Det förpliktigar.