Det är svårt att genomföra skattereformer med många delar. För varje skatteförändring som utjämnar en orättvisa finns det en resursstark lobbygrupp som mobiliserar opinioner och ropar nej.
Så är det nu med fastighetsskatten. Dagens beskattning av bostäder tar in för lite skatt och är alldeles för ojämnt fördelad. Ägaren till 20-miljonersvillan betalar lika mycket i kronor som någon som har ett hus värt 1,5 miljoner. Bostadsrätter beskattas ännu lindrigare medan hyresrätter missgynnas.
Det går knappt att hitta någon oberoende ekonom som inte vill röja upp i detta – höja fastighetsskatten och fördela den mer rättvist. Inte minst behövs reformen som del i en större omläggning av skattesystemet, för att betala för sänkningar av andra skatter.
Men det finns särintressen som är emot. Föreningen Skattebetalarna har i år lagt mycket kraft på att kampanja mot dessa reformförslag. Och när organisationen gör det är sakligheten inte alltid på topp.
I ett debattinlägg i Norrtälje Tidning nämner vd Christian Ekström olika expertgrupper och tankesmedjor, bland annat ESO och Finanspolitiska rådet, som föreslår ändrad fastighetsskatt och ger ett lokalt räkneexempel:
”I Norrtälje var medelpriset för ett hus 2,7 miljoner kronor år 2019. Det skulle betyda 20 000 kronor per år i fastighetsskatt. Varje år.”
Det är djupt osakligt. För det första ser de olika förslagen väldigt olika ut. För det andra berättar inte Skattebetalarna hur mycket som betalas i fastighetsskatt i dag. För det tredje har i princip alla som föreslår totalt sett högre fastighetsskatt även förslag på regler som ska begränsa skatteuttaget från låginkomsttagare samt vill sänka andra skatter.
Finanspolitiska rådets modell är lite komplicerad men innebär mycket riktigt en fastighetsskatt på den nivå som Skattebetalarna anger. Den sammantagna effekten av rådets olika förslag innebär dock sänkt skatt och höjd disponibel inkomst för de allra flesta svenskar.
Förslaget från Klas Eklund på ESO, som kommenterades häromveckan här på sidan, innebär sänkt fastighetsskatt för alla som har ett boende som är värt mindre än 2,3 miljoner. Ägaren till huset i Norrtälje i Skattebetalarnas exempel skulle i sin tur betala 10 125 kronor per år (inte 20 000), jämfört med 8 349 kronor som är taket i dag. Samtidigt skulle personens inkomstskatt sänkas betydligt.
Om föreningen Skattebetalarna hade gjort skäl för namnet, hade den intresserat sig för alla medborgares skatt och resonerat i termer av fördelning och rättvisa. I stället för att försvara gräddfiler för folk med dyra bostäder.