Växande städer kräver mer tanke bakom stadsplanering och trafiklösningar – och hårdare prioriteringar. Det är så man bör se de planerade förändringen runt den nya högskolebyggnaden i Eskilstuna, som Eskilstuna-Kuriren berättat i dagarna. Bilisterna får maka på sig till förmån för fotgängare och cyklister.
Parkeringsplatserna på Hamngatan, mitt emot Mälardalens högskola, föreslås tas bort och ersättas med cykelparkering och en torgyta.
Reaktionerna följer välkänt mönster. De som månar om sina möjligheter att ställa bilen på en gatuparkering protesterar. Det är mänskligt. Jag vill själv gärna köra så nära min destination som möjligt och inte behöva parkera i ett parkeringshus.
Å andra sidan är det mycket begärt att den lilla förbättringen av min bekvämlighet ska innebära att attraktiv tomtmark reserveras för stående bilar, och i praktiken extremsubventioneras, samtidigt som andra medborgares intressen åsidosätts.
Den planerade förändringen är välmotiverad. Bilparkeringen är en kvarleva från sporthallens tid. När den och Vattenpalatset har ersatts av högskolan används ytan bättre av de icke bilburna studenterna. Det knyter också staden närmare Eskilstunaån och ger en bättre användning av å-rummet, denna vattenspegel som saknar motstycke i Sverige.
När parkeringsfickorna väl är borta kommer de inte att saknas. Det finns fler gatuparkeringar i centrala Eskilstuna och gott om plats i parkeringshus.
Tre medskick bara:
För det första behöver cyklisterna få en bättre lösning utmed Hamngatan mot Tullgatan. Dagens diffusa och farliga ränna måste ersättas av en riktig cykelbana, separerad från bilvägen, och helst även från gångbanan, med någon sorts fysisk barriär.
För det andra bör man skapa förutsättningar på torgytan så att den fungerar mötesplats i alla väder.
För det tredje kan politikerna gott löpa linan ut och flytta den bilfria staden hela vägen mot ån. Strömsholmens husbilsparkering fungerar som en plats för konsertscener och liknande på sommaren men är för det mesta en död grusyta mitt i stan. Det bör gå att hitta sätt att fortsätta upplåta utrymmet till sommarevenemang, samtidigt som det får en attraktiv utformning, utan bilar, och används även vid andra tider.