Att tävla på elitnivå i de svåraste hästsporterna kräver mycket: noggrannhet, ihärdighet, självdisciplin. Jag som aldrig suttit på en häst tycker det verkar oerhört svårt. Det har tagit Henrik von Eckerman många år att nå de två gulden, först med hopplandslaget, sedan individuellt.

Det som då också synts i spalterna, och hållit honom kvar på elitnivå, är att han låter bli alkohol. Det har han gjort länge. Inte så konstigt, med tanke på hur alkohol trubbar av uppmärksamheten och även genom sin mer aggressiva nedbrytningsprodukt acetaldehyd gör skada på många organ.

Det är inte fullt så vanligt att elitidrottare, även om de aktar sig för alkohol, också är tydliga med det utåt, och därmed är goda föredömen för andra, inte minst yngre i samma sport. En som man tänker på är Gunde Svan, disciplinerad och metodisk i skidträningen, och tydlig med att alkohol var negativ för prestationerna.

I Expressen säger Henrik von Eckerman : "Jag kände tidigt att alkoholen var ett gift för min kropp". Det är ungefär detsamma, om att alkoholen har giftverkan, som en gång sades av ingen mindre än Carl von Linné, den store botanikern och författaren, som också var hälsoupplysare.

Ett gott föredöme för andra kan man ju vara på olika sätt och i olika frågor – och med olika grader i ställningstagandet. Vad gäller alkoholen och idrotten kan det vara tydlig måttlighet eller att helt låta bli – alltid eller inför tävling och träning. Föredöme kommer inte ur att alla ska göra alldeles lika. Det är inte heller något man är genom att hålla det värdefulla osynligt. Det är en inställning som verkar genom att vara personlig, och visa på det som underlättar i arbete, i samhällslivet – eller i idrott.

Men det är inte bara på sina håll i idrotten som det goda föredömets betydelse nedvärderats eller underskattats. Att uppträda med respekt, hänsyn och vett i umgänget mellan könen är att vara ett gott föredöme, och ett på sikt trevligare sällskap. Det underlättas också när inte vettet gått ut den väg vinet gått in. Metoo-rörelsen strök under behovet av bättre föredömen med mycket tjocka streck.

Men kanske ännu viktigare. De ungdomar som mer än andra behöver lyfta sig ur besvärliga uppväxtförhållanden, och med studier, arbete och föreningsliv förbättra för sig själva och andra borde ha fler goda föredömen att lära av. Inte bara sina lokalsamhällen, utan i idrott, popkultur och skola. Det är inte med att röka på eller fyllna till – eller med att se ner på pluggande tjejer – som det går att öppna dörrarna till ett välordnat liv.

Idrotten har hjälpt många uppåt, men det är inte lätt ifall goda förebilder saknas. Ungdomsförbund i alla sammanhang bör ha en intern kultur där de goda förebilderna vill vara kvar, och där idéerna inte förgyller slarv, flum och berusning.

Ungdomsförbund ska – jag vet hur viktigt det var under min tid där – i stället ge styrka i det som för så många varit vägen uppåt till friare, bättre liv: Arbetsamhet, skötsamhet, saklighet och en demokratisk kultur.