Efter måndagens terrordåd i Wien har många svenska politiker gett uttryck för sitt deltagande och solidaritet med österrikarna. Men det finns även de som faller in i sina vanliga destruktiva mönster.
På tisdagen lade Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson upp ett filmklipp i sociala medier där han kommenterar saken. Efter att ha upprepat SD:s vanliga krav som påstås motverka terror gjorde han en tillbakablick: ”För tio år sedan sa vi att islamismen är det största utländska hotet mot vår demokrati.”
Små och stora lögner är visserligen en naturlig del av Åkessons kommunikation men detta var ovanligt fräckt. För det är inte så historien ser ut.
Om vi går tio år tillbaka hamnar vi i 2010. Det är efter 11 september-infernot 2001, de stora terrordåden i Madrid 2004 och London 2005, och hoten mot Lars Vilks efter publiceringen av hans Muhammedteckning i Nerikes Allehanda 2007. Att vid den tidpunkten peka på jihadisthotet och kritisera även icke-våldsbejakande islamism var som att slå in öppna dörrar.
En åsikt som däremot fick SD att sticka ut var att utdefiniera muslimer i gemen som ett främmande och icke-önskvärt element i Sverige.
Den 19 oktober 2009 publicerade Aftonbladet den ökända artikeln av Jimmie Åkesson där han bland annat kallade muslimer ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”. SD-ledarens ingång i frågan var inte specifikt jihadism, även om den nämndes, utan islams påstådda oförenlighet med ett västerländskt levnadssätt, dess våldsamma natur och anspråk på att sluka andra religioner och kulturer.
Dagen före artikelns publicering höll Kent Ekeroth, då SD:s internationella sekreterare, ett tal på partiets stämma där han utvecklade dessa tankegångar. Muslimer påståddes kräva underkastelse från icke-muslimer med målet att förvandla västländer till islamistiska samhällen.
Och Ekeroth beskrev vägvalet i existentiella termer: ”Varje civilisation kommer förr eller senare till ett vägskäl. Och vid det vägskälet så går man antingen under i krig eller i en stilla suck eller så kämpar man för sin egen överlevnad och sin egen civilisations överlevnad.”
I den sverigedemokratiska tankevärlden finns ingen åtskillnad mellan religiösa extremister och muslimer i gemen, där många i själva verket ofta utgör den första frontlinjen mot och måltavlan för jihadister. I SD:s språk och ideologi flyter allt samman.
Det visar att hatpredikanter kommer i olika skepnader. Det finns religiösa såväl som sekulära. Den islamistiska extremismen är verklig. Men det är även den sekulära hatläran i SD-skrud, den som utmålar hela folkgrupper som ett hot mot Sveriges existens, som inspirerar våldsverkare.
Den norske terroristen Anders Behring Breivik drevs av samma islamofoba föreställning som har formulerats av Åkesson och Ekeroth, som kallas Eurabia-teori eller Counterjihad.
Nog kan spridning av sådana läror kallas, för att använda Åkessons ord, ett lågintensivt krig mot vår demokrati.