Regeringen vill ge ett bidrag till hushållens elräkningar. Varför då? Ja, elen är dyr nu, men det är den för många. Exempelvis för småföretag med elintensiv produktion.
Hushållen kommer nu att få kompensation för en elförbrukning på som mest över 2 000 kilowattimmar (kWh) per månad, vilket är ganska normal nivå för en eluppvärmd villa.
Ett gjuteri med ett tiotal anställda kan förbruka 5 000 kWh per dag. Men företaget får ingen ersättning för detta från staten. Det är inte svårt att förstå. Sådana stödmodeller öppnar lätt för fler krav och riskerar att bli till branschstöd med snedvridningar av marknaden och betydande kostnader för skattebetalarna.
Men liknande problem uppstår också vid stöd till privatpersoner. Den nivå som regeringen föreslår är rätt så beskedlig i sammanhanget, med högst 6 000 kronor per hushåll. Men det förändrar inte principfrågan. Svenskar med en viss typ av boende (villaägare) och viss typ av konsumtion (eluppvärmning) får stöd på andras bekostnad. På marginalen är det därtill ett stöd till energislöseri, som direktverkande el i hushåll är.
Ett kraftigt höjt elpris är dock inte den sista stora kostnadsökningen som medborgarna kommer att uppleva. Exempelvis stiger boräntorna förr eller senare. Ska hushållen kompenseras även för denna besvärande men förutsebara händelse?
En aktiv villaägarlobby och en högljudd opposition kan lätt få en ängslig regering att ta sådana steg, särskilt när regeringen redan öppnat skattekistan vid en ”exceptionell” händelse av det här slaget.
Elprisuppgången tycks dock aktivera destruktiva politiska reflexer överlag. Under onsdagens partiledardebatt förklarade Nooshi Dadgostar (V) åter att hon inte vill se fler elkablar som kopplar ihop Sverige med den europeiska kontinenten. Vänsterpartiet menar att den gemensamma elmarknaden gör att högre pris på kontinentaleuropeisk naturgas pressar upp våra elpriser.
Det är dock ingen naturlag att elbalansen alltid ser ut som nu. Poängen med att binda ihop länder till större marknader är att elen produceras och konsumeras på det mest effektiva sättet. Överskott överförs dit där det råder underskott. Svensk klimatvänlig el kan ersätta klimatskadligt tyskt brunkol och något mindre klimatskadlig men säkerhetspolitiskt farlig rysk naturgas.
Det handlar ytterst om förutsättningarna för att satsa på elproduktion i Sverige, som lönsam vindkraft. Vänsterpartiet tycks se dessa investeringar som givna, trots att de bygger på tillträde till den större europeiska elmarknad som partiet vill strypa.
Chauvinism leder alltid vilse, även den röda energipolitiska varianten.