Nyamko Sabuni har nu kommenterat Svenska Dagbladets beskrivning av hennes lobbyistkopplingar. Det blev inte särskilt snyggt och stärkte inte hennes sak.
Hon ställde inte upp på intervju i SvD, vilket hade varit det rimliga om hon velat lägga alla kort på bordet. Den tidning som hade gjort granskningen hade kunnat ställa de bästa men också de för Sabuni farligaste frågorna. I stället lät hon sig intervjuas av Dagens Industri och i SVT:s morgonstudio där hon fick prata relativt ostört.
Den filmade delen av DI-intervjun är lätt att förväxla med en produkt från partiledarens presstjänst: Mekaniskt upplästa frågor utan uppföljning och små monologer av Sabuni.
Men även där lyckas hon säga några konstigheter. På en fråga om hon leder ett splittrat parti svarar hon att partiet ”mår bra, bättre än på mycket länge”.
De många anonyma uppgiftslämnarna till SvD tyder på annat. Sabuni kan tolka det som hon vill, som att anonymiteten är en naturlig produkt av ett partiledarskap som sprider rädsla eller som illvilliga och orättvisa försök att undergräva henne. Men hon kan knappast hävda att partiet mår bättre än på mycket länge.
Ett parti som ligger under riksdagsspärren i mätning efter mätning mår för övrigt inte bra rent definitionsmässigt, på grund av all stress som sådant skapar i organisationen.
Sabuni sa, för att avdramatisera lobbyisten Johan Jakobsson politiska person, att han ”har tjänat och bistått tre partiledare innan mig: Maria Leissner, Lars Leijonborg, Jan Björklund”.
Det sista är missvisande. Jakobsson arbetade för Björklund under dennes tid som borgarråd i Stockholm för 20 år sedan. Att Jakobsson skulle ha någon officiell roll vid partiledaren Jan Björklunds sida var däremot otänkbart, efter att han 2006 sparkades ut ur Lars Leijonborgs partiledning på grund av dataintrånghistorien.
I slutet av Björklunds partiledartid motarbetade Jakobsson hans politik utifrån, genom att driva på för Ulf Kristersson som SD-stödd statsminister.
Och så säger Sabuni att frågan om elektrifiering, som hon lyfte från Almedalsscenen, inte enbart är en fråga för Scania utan något som många drivit länge, däribland Liberalerna.
Visst, men ingen har heller påstått motsatsen. Val av tidpunkt, den lite teknokratiska förpackningen och bortprioritering av andra frågor för Almedalsutspel var dock inte givna saker. Samtidigt fanns det ett lobbyistuppdrag från Scania, en direktkanal till partiledaren, samt en just avklarad, och till synes påkostad, partiledarkampanj.
Ja, hur är det med Sabunis redovisning av dessa pengar och tjänster? Den frågan hänger fortfarande i luften.