Och så fick skurkarna sin dom.
Det gäller de fyra män som åtalades i den så kallade batteriskandalen i våras. I fredags dömde Örebros tingsrätt dem för grovt miljöbrott.
En av männen, som drivit avfallsverksamhet i bland annat Eskilstuna, får det hårdaste straffet, fyra års fängelse. Två döms till ett års fängelse, och en till tre år. Samtliga får näringsförbud. Detta går att läsa om i EK/ST.
Männen har på olagligt vis hanterat nästan 2 000 ton miljöfarligt avfall från krossat batteri, så kallat svart massa, mellan 2018 och 2019. Tingsrätten bedömer också att all batterimassa ännu inte hittats i härvan.
Det handlar om att de fyra männen har konspirerat. I stället för att transportera batteriavfallet från ett av företagens anläggning i Karlskoga till godkända mottagare i Europa har det gömts på olika ställen i Sörmland och Närke. Bland annat har det grävts ner tillsammans med annan fyllning i åkermark i Kumla. Men det har också använts som fyllnadsmaterial för bygget av en privat badbassäng i Örebro och förvarats i hundratals läckande säckar i Eskilstuna.
Batterimassan innehåller mycket höga halter av olika farliga tungmetaller. På en av fyndplatserna har en av de tekniska rapporterna visat att halterna av zink varit 150 000 gånger högre än vad som är vanligt i mark. Den minst sagt bristfälliga hanteringen av det miljöfarliga avfallet i härvan har medfört stora skador på miljön.
Dessa farliga massor måste forslas bort från natur och människa, till stora kostnader för de drabbade kommunerna, och hanteras på ett vettigt vis. I den mån det är möjligt bör metaller och ämnen som kan återbrukas, utvinnas ur massorna.
De nu dömda har under processens gång hävdat att de inte visste att de hanterade farligt avfall. Örebro tingsrätt är av en annan åsikt: Männen har medvetet och systematiskt hanterat det farliga avfallet på ett olagligt sätt under en lång tid för ekonomisk vinnings skull.
Enligt Brottsförebyggande rådet upptäcks de flesta miljöbrott troligen aldrig, än mindre anmäls de. Vid miljöbrott saknas ofta ett tydligt offer som vet om att han eller hon har skadats. Många fall upptäcks först efter ett besök av miljöinspektören från kommunen eller länsstyrelsen. För att kunna göra inspektioner med tätare frekvens måste tillsynsmyndigheter få tillräckliga resurser.
Miljöbrottsutredningar drar ofta också ut på tiden, vilket försämrar möjligheterna till bevisinsamling och vittnens minnen sviktar. För att korta utredningenstiden kan särskilda utredare med teknisk utbildning behövas inom polis och åklagarmyndighet.
Det handlar om att skydda djur och växter som kan drabbas av gifterna, men i förlängningen också människor. Tungmetaller försvinner inte ur kretsloppet. När vi äter mat odlat på mark med höga nivåer av tungmetaller får vi i oss dessa, med negativa följdeffekter på fosters utveckling hos gravida kvinnor, och minskad förmåga att uppta livsnödvändiga mineraler eller ämnen.
Skurkar som systematisk dumpar farligt avfall i vår gemensamma miljö måste därför straffas. För sådant beteende får inte fortsätta.