Klimatpolitik är för det mesta inte statsutgifter. Den handlar mycket mer om ekonomiska styrmedel som höjer priset på skadliga utsläpp, samt miljöregler av olika slag.
Den är investeringar, oftast privata men även statliga. Bättre, renare teknik ersätter sämre, smutsigare. De ska i allmänhet finansieras med rörelseintäkter, inte statliga bidrag. Kraftledningar och kraftverk som ger klimatvänlig elström betalas under årtiondenas lopp av elkunderna, inte av skattebetalarna.
Så det blir mer krystat än intressant med pressmeddelanden från kanslihuset där diverse satsningar pressas in under en rubrik som ”Klimatomställningen ska gå snabbare”. Den rubriken finns till och med på en tabell i Magdalena Anderssons (S) finansplan. Summan där är cirka elva miljarder, av de 74 i budgetförslagets ”reformutrymme”.
Skulle klimatpolitiken bedömas efter den tabellen så skulle det stå illa till. Varken det viktiga som görs eller det viktiga som försummas eller blockeras går att se bland de elva miljarderna.
Största posten är något annat, nämligen pengar till nya naturreservat, främst i norrländsk skogsmark nära fjällkedjan. Det är två miljarder om året i minst tre år, bara till detta.
Sammanhanget är, som det heter i finansplanen, att ”arbetet med att skydda värdefull natur ska … ske i nära samarbete med markägarna. Den privata äganderätten till skogen ska värnas och stärkas.”
Detta är Centerpartiets kanske mest centrala krav, inför Januariavtalet och inför budgeten som gått till riksdagen. De myndigheter som har försökt genomdriva stopp för skogsbruk mot utpekade markägare, utan att vilja lämna ersättning för reservatsbildning, skulle stoppas.
Andra sidan av samma sak är att det måste finnas budgetpengar för att hantera ärenden där det är så stor konflikt mellan naturvård och skogsbruk att det behövs inlösen eller särskilda skötselavtal. Eller som det heter i finansplanen: ”Medel föreslås avsättas för att möjliggöra att markägare ersätts för områden som skyddas.”
Vad texten säger är att regeringslinjen fortfarande är att gå Centerpartiet till mötes, och upprätthålla skogsnäringens förtroende. Det som byggs upp med skogsvård och arbete ska också kunna skördas. Det är på det sättet stora mängder koldioxid kunnat bindas i ett aktivt brukat och växande virkesförråd.
Mycket annat av det som buntas ihop som ”snabbare klimatomställning” i finansplanen är spridda skurar av subventioner av olika slag, och så alldagliga saker som något mer underhåll av järnvägar. En del ser småttigt ut, som ökad momsförmån för sko- och cykelreparationer.
Det är överskott på pressmeddelanden och underskott på redovisningar av viktigare styrmedel och lösningar av målkonflikter. Nog är det rätt med ett bidrag till biogasproduktion från gödsel och livsmedelsindustrins avfall. Men när kommer det bredare greppet, negativ koldioxidskatt som stimulans till många aktiviteter som binder koldioxid eller oskadliggör metan?
Det kan då handla även om utökningar av skogsarealen eller åtgärder för att få våtmarker och torvjordar att läcka mindre och ta upp mer.