Sedan mitten av 1990-talet får asylsökande bo i ett boende som de hittar själva, och behålla sin dagersättning från staten, i stället för att vara hänvisade till Migrationsverkets anläggningar. Omkring hälften väljer det alternativet.
Bestämmelsen, som kallas EBO-lagen, kom till för att avlasta asylsystemet, öka de asylsökandes frihet och underlätta etablering. Sverige skulle röra sig bort från omhändertagande mot mer av eget ansvarstagande för de asylsökande.
De positiva effekterna finns där. Boverket har konstaterat att de som får uppehållstillstånd och har bott i eget boende etablerar sig bättre i Sverige vad gäller jobb och bostad, jämfört med dem som har bott på anläggningar.
Samtidigt har EBO fått skulden för att asylsökande och nyanlända har koncentrerats till vissa kommuner och stadsdelar med medföljande sociala problem, medan exempelvis det faktum att dagersättningen till asylsökande inte har höjts på 25 år sällan lyfts fram som ett problem i sammanhanget. Debatten har utmynnat i en ändrad lagstiftning där EBO finns kvar men där 32 kommuner får undanta vissa utsatta stadsdelar. Asylsökande som bosätter sig där mister sin dagersättning. Kommunerna får ansöka om undantag och staten fattar beslut.
Det hela var upplagt för en kreativ lagtolkning och nu ser vi resultatet. Kommunledning efter kommunledning vill undanta hela kommunen från EBO. Till dem hör Eskilstuna och Katrineholm.
Argumenten är som så ofta "våra problem är jättestora" och ”vi gör som andra”. Kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, Jimmy Jansson (S), tänker högt om att inte undanta hela kommunen rakt av utan alla stadsdelar förutom något villaområde. ”Det är lite cyniskt, men då har vi ändå levt upp till riksdagens och regeringens intention”, säger han till EK/ST.
Nej, det har Eskilstuna inte alls. Riksdagens och regeringens intention är inte att halva Sverige, inklusive de tio största städerna, undantas från EBO, vilken blir följden om alla de 32 kommuner gör som Eskilstunas politiska majoritet vill.
Det kommer innebära att nyanlända i ökad utsträckning bosätter sig långt bort från storstadsregionerna och många andra större städer. De längre tiderna till jobb och annan etablering, som då skulle bli fallet, bekymrar inte navelskådande kommunalråd, men det vore ett problem för Sverige och för de nyanlända.
Allt detta visar att hela idén att peta i EBO är feltänkt. Det ger gränsdragningsproblem, byråkrati, konflikter mellan politiska nivåer och suger energi som borde gå till att förbättra flyktingars omstart i Sverige. I det ingår att se dem som rationella individer och ta vara på, i stället för att kväva, deras egna önskemål om bostadsort.