I maj ville Donald Trump kalla till toppmöte i de stora västländernas G7-grupp. I den vill han åter bjuda in Vladimir Putin, vilket alla andra G7-regeringar motsätter sig. Angela Merkel var den som satte stopp genom att helt enkelt vägra delta.
Då gjorde Trump ännu ett utspel mot Tyskland och Natosamarbetet.
Ensidigt, utan konsultation med Tyskland eller andra allierade, sade han att han drar bort ännu mer militär trupp som USA nu har på plats i Tyskland. Till Washington åker sedan den polske presidenten Andrzej Duda, bara några dagar före första omgången i söndags av Polens presidentval.
Duda gav stöd till Trump och ville få en del amerikanska soldater flyttade till Polen. Trump gav demonstrativt stöd till det auktoritärt högerinriktade polska regeringspartiet PiS. Visst kunde det få dit en del amerikansk trupp, och det gavs möjlighet att skylta med goda förbindelser med USA.
Vad presidentvalet i Polen gäller är om det skall finnas någon motvikt mot PiS-regeringens fortsatta marsch mot en auktoritär ordning med nedmonterad rättsstat, partipolitiserad förvaltning och enpartistyrda massmedier – alltså den väg Ungerns härskare Orbán hunnit längre på. Andrzej Duda, som leder efter första omgången, är en följsam hantlangare till PiS-partiets ledning.
Han ställs mot Warszawas borgmästare Rafal Trzaskowski, liberalt borgerlig och på EU-nivå partivän med Angela Merkel. En polsk president har vissa vetomöjligheter vid lagstiftning. De kan få betydelse för att skydda landets demokrati. Hans möjlighet att vinna hänger på om han kan samla andra kandidaters och partiers väljare för att motverka att PiS utövar enpartivälde.
PiS representerar en av de betydelsefulla riktningarna i europeisk ytterhöger, som försöker tillskriva sig själv monopol på katolsk politik och som – i konflikt både med liberalism och med kristdemokrati av Merkels slag – ser det fria västeuropeiska samhällssystemet som fördärvligt. Denna riktning har fått bundsförvanter i den krets av högerradikalt konservativa runt Trump som sympatiserar med europeisk nyfascism och annan ytterhöger och som nedvärderar både EU och Natoalliansen.
Inom EU har polska PiS kring sig samlat en svans av spansk extremhöger, Åkessons SD, italiensk nyfascism och holländsk Putinstödjande ytterhögerborgerlighet.
PiS vill gärna posera som antiryskt och mer antikommunistiskt än andra. Men PiS bidrar, som den övriga europeiska ytterhögern, till att främja det Putinregimen önskar, att västalliansen spricker sönder och att demokratiernas värdegemenskap och samarbete undergrävs.
Med den vänkrets PiS har, både Trump och den europeiska ytterhögern, är PiS till skada för inte bara Polens, utan även Baltikums och Nordens säkerhet.