Penningtvätt är samhällsfarligt och skadligt för ekonomin.

Det är en fråga om förtroende för det finansiella systemet. Det handlar också om att inte låta organiserade kriminella och terrornätverk växa och frodas. Banker och andra finansiella företag måste därför ta ett stort ansvar i att inte utnyttjas av skurkar som försöker omvandla svarta pengar från exempelvis narkotikaaffärer och bedrägerier till vita. 

De senaste åren har det avslöjats flera stora penningtvättshärvor där bankerna varit slappa i sina kontroller. Danske Bank och Swedbank är två finansjättar som fått sin smutsiga tvätt vädrad. Men också SEB och Nordea är under utredning efter att över 2 000 dokument från amerikanska finanspolisen läckts.

Det är bland annat Finansinspektionens (FI) jobb att granska bankers insatser mot penningtvätt. I det arbetet måste FI vara objektiv och saklig. Det innebär att personal och myndighet ska verka utan inflytande från andra intressen. Under torsdagen släpptes Riksrevisionens senaste granskning av FI. I den konstateras det bland annat att myndighetens stora personalomsättning innebär en del risker för just detta.

Förutom att det innebär många och dyra nyrekryteringar och utbildningar kan det också leda till att ärenden flyttas mellan handläggare ofta. Sådant riskerar leda till långa handläggningstider, men också dubbelarbete och ökad rättsosäkerhet.

Många anställda, däribland chefer, har tidigare haft anställning vid den finansbransch som myndigheten granskar. Det är inte så konstigt med tanke på den kompetens som eftersöks. Erfarenhet och kunskap om hur banker och finansiella företag arbetar är bra. Men det riskerar undergräva förtroendet för myndigheten, och dess arbete. 

Inte för att det nödvändigtvis förekommer mutor eller korruption, utan att personliga och professionella relationer kan påverka myndighetspersonalen. Hur hårt går man åt de företag och banker som kan vara framtida arbetsgivare? På ett personligt plan kan det vara jobbigt att kritisera tidigare chefers förehavanden. 

Riksrevisionen konstaterar att mycket fungerar bra i FI:s arbete mot intressekonflikter. Regler och riktlinjer finns, men det räcker inte. Bland annat vill man se mer utbildning till personalen i hur man ska tänka kring intressekonflikter. Myndigheten bör också se vad som kan göras för att råda bot på den stora personalomsättningen. Kanske bör FI rekrytera fler anställda från andra branscher än just finansvärlden?

Svenska myndigheter ska stå i allmänhetens tjänst. Finansinspektionen måste därför göra sitt för att förebygga jäv inom sin verksamhet.