Under riksdagens utrikesdebatt förra onsdagen gick flera partier hårt åt Sverigedemokraterna. Det handlade bland annat om partitidningens försvar av stormningen av den amerikanska kongressen, om SD:s hyllning av regeringen i Ungern och om SD-kraven att dra in stödet till människorättsorganisationen Civil Rights Defenders på grund av dess kritik mot den ungerske premiärministern Viktor Orbán.
Men en sak slapp SD:s utrikespolitiske talesperson Markus Wiechel bli påmind om – sitt besök hos den syriska regimen 2017 tillsammans med riksdagskollegan Martin Kinnunen (SD).
Wiechel sa att syftet med resan var att rent allmänt bilda sig en uppfattning om läget i Syrien. I verkligheten blev de två fotograferade tillsammans med regimfolk ur det så kallade parlamentet, sittande vid ett mötesbord under ett porträtt av Bashar al-Assad.
Den statliga nyhetsbyrån Sana presenterade Wiechel och Kinnunen som ”en svensk parlamentarisk delegation” som ”underströk att de inte är en del av USA-systemet och påpekade att det finns länder som har intresse av att destabilisera regionen genom att mobilisera medieföretag och ge stöd åt terrorister”.
Enligt Sana uttryckte de också ”sitt hopp om att den svenska regeringen intar en neutral hållning till det som händer i Syrien i en tid när extremistiskt tänkande sprider sig snabbt i Europa”.
Markus Wiechel har beskrivit det som en förvrängning av vad han och Kinnunen hade sagt. Det är möjligt, för så fungerar sådana regimkanaler. Men här finns två ”men”. För det första visste de två vad de gav sig in i. Inte minst efter att UD bestämt avrått dem från att åka, bland annat för att inte bli utnyttjade i den syriska propagandan och för att inte skapa otydlighet i Sveriges politik gentemot Damaskus.
För det andra hade Wiechel några år dessförinnan uttryckt sympatier för Assad, vilket tidningen Expo avslöjade. Man bör då känna till att denna regim är en av världens blodigaste, som ägnar sig åt systematisk tortyr, massmord och etnisk rensning.
Särskilt pikant var att Syrienresan gjordes bara ett par månader efter en annan uppseendeväckande utlandsresa av en SD-politiker. Pavel Gamov, riksdagsledamot och ordförande i Uppsaladistriktet, hade varit i Ryssland som ”valobservatör” under ett lokalval, på inbjudan från Kremls frontorganisationer.
Gamov lämnade partiet efter sin resa. Weichel är kvar i en central partiposition i utrikesfrågor. Och även om detta var ett par år sedan ligger röken kvar.
Just de här kontakterna och sympatierna med skurkstater är, som framgår ovan, inte det enda problemet med Sverigedemokraternas utrikesrelationer. Men de är en del av helheten. De visar vad SD är för ett parti.