Riksdagsman Johan Forssell (M) tänker sig nog att vara minister snart. Med ansvar för polisen.
Hur det går med den statsrådstaburetten får vi se om ett tag. Men hur som helst får han ställa in sig på att vända en av sina vanligare talepunkter bakfram.
I några år har hans partiledning framställt utvecklingen av mord med skjutvapen som att regeringen "tappat kontrollen" – efter 2014. Orsakerna skulle placeras i tiden efter partitaktikens krav. Fram till 2014 var det moderat justitieminister i åtta år. Då skulle det, tydligen, ha varit "kontroll".
Det stora felet i detta är att brottslighet har flera djupt liggande orsaker, och följdverkningar utsträckta över tid, som en regering inte kan ha "kontroll" över. Bara undantagsvis finns snabba, enkla samband från åtgärd till kriminell verklighet.
På senare år har antalet mord med skjutvapen ökat, oftast i uppgörelser i kriminella ligor där narkotika är främsta födkrok. Det har också efter 2014 varit en mycket kraftig ökning av takten i straffskärpningar och i att ge polisen juridisk tillgång till spaningsmetoder och tvångsmedel.
När det var moderat justitieminister hände avsevärt mindre som var riktat mot det slags ligor där det numera mördas mest. Men det är inte heller så enkelt som att "kontrollen förlorades" just 2006-14. Knarkandet som förser langarna och även mördarna med mycket av de pengar som driver brottsligheten är inget som vridits av och på med strömbrytare i regeringskansliet.
Inte heller är det regeringen som med att peka med hela handen styr polisledningens inställning att bry sig om eller att ta lätt på småskalig narkotikalangning. Denna är nödvändig för ligorna.
Däremot finns en minoritet bland allmänheten som matar in pengar i langning och annan kriminalitet. Dessa de yttersta finansiärerna av mord, sprängningar och andra maffiatilltag är inga som en regering – inte heller en med Johan Forssell i – kan ta eller förlora "kontroll" över. Men det skulle underlätta en del om man inte var så undvikande och överslätande gentemot de beteenden som för över pengar från andra slags stadsdelar till de langare som man helst vill förknippa med "utsatta förorter".
Så om Johan Forssell blir minister möter han realiteten att kriminalitetens upp- och nedgångar är långa förlopp. Även de åtgärder som har verkan får sin betydelse på sikt, vanligen i andra mandatperioder, kanske under regeringar med annan färg.
Myten om en "tappad kontroll" efter 2014 har kritiserats här i tidningen, i olika ledarartiklar. En insändarskribent i måndags verkar ha missat det.
För en minister Johan Forssell betyder det här att han helt måste byta debattvinkel. Det han vill göra kommer, om det har någon verkan alls, att ha det längre fram. Minskar någon brottslighet före 2026 beror det troligen, om det alls har en orsak i politiska beslut, på sådant som skedde under någon tidigare regering.
Johan Forssell har ägnat några år åt att med upprördhet tala mot bättre vetande. Det lär han få åta upp.