Det finns de som tar allvarliga problem på allvar från start. Och så finns dokusåpabranschen.

Två kvinnliga deltagare i realityserien Paradise Hotel upplevde att en annan deltagare, en man, utsatt dem för vad som kan vara sexuellt ofredande och våldtäkt. Efter händelserna tvingade produktionsteamet den manliga deltagaren att lämna inspelningen i Mexiko. Kvinnorna erbjöds så småningom psykologiskt stöd. Men mer än så blev det inte.

Det krävdes att Expressen ett halvår senare avslöjade händelserna för att programmets beställare, mediebolaget Nordic entertainment group, skulle anmäla de misstänkta brotten, pausa säsongen och slutligen stoppa den helt.

Skandalen väcker frågor om hur rutinerna fungerade på inspelningsplatsen. Bolag som gör den här typen av program vet om riskerna för våld och olyckor som följer av att stänga in ett gäng människor som uppmuntras till extremt beteende och där tillgången på alkohol är nästan obegränsad.

Kamerorna rullade hela tiden, även i sovrummen, så brist på insyn kan det knappast handla om. På plats fanns också personal just för deltagarnas säkerhet. De skulle ha kunnat springa in och säga stopp så fort som de såg vad som hände, vilket Expressenkrönikören Irena Pozar påpekat några gånger sedan avslöjandet. Men det skedde inte. 

Från produktionsbolaget Mastiffs håll pratas det om att de har en nära dialog med deltagarna under inspelningen. Men vad är det för typ av dialog? I den granskning som P3 Nyheter nyligen gjort vittnar flera tidigare deltagare i Paradise Hotel, och andra svenska realityserier, om hur de i dessa "dialoger" pressats till att stanna kvar. Trots att de mått psykiskt dåligt och velat lämna inspelningen. 

Allt eftersom blir det tydligare att branschen har stora problem. I tisdags gick det att läsa i Veckoreyvn om före detta Mastiff-anställda som försökt ta upp misstänkta övergrepp i tidigare säsonger med ledningen. Men i stället för beröm möttes de med utskällningar och blev tillsagda att hålla tyst. I Dagens Nyheter bekräftas det att branschen präglas av en tystnadskultur. De som säger ifrån när något inte står rätt till riskerar utfrysning och kan få svårt att hitta nytt jobb när den aktuella anställningen löpt ut.

Realityskaparna och programbeställarna behöver fundera över vad för arbetsmiljö de vill att deras anställda ska ha. Dokusåpakonceptet kan också behöva tänkas om. Produktionsbolagen måste visa att de är verkligt måna om sin personal och deltagarnas säkerhet och hälsa. Kan de inte omsätta det i praktiken kan de lika gärna lägga ner sina program.