Eskilstuna-Kurirens nedslag i Kjula, utanför Eskilstuna, visar hur vinterväghållningen också kan upplevas av människor. På Facebook har de boende på orten gett snöröjningen beröm. Till tidningen berättar en boende att hon inte har varit med om så bra jobb med vintervägarna i Kjula på över 30 år.
Entreprenören som röjer har kallats in oftare i år och det kostar tydligen inte mer än det brukar. Hur det kommer sig är svårt att bedöma. Men det är rimligtvis med detta som med allt annat. Resultatet är inte självklart en funktion av mängden pengar, utan beror även på ambition och skicklighet.
De här bilderna behövs. För snöröjningen fungerar för det mesta väl. Det jobbas dygnet runt. Bilister, fotgängare och till och med många cyklister kommer fram även vintertid.
Men ”för det mesta” är inte bra nog. De som har svårast att förflytta sig – äldre personer och de som är beroende av hjälpmedel – far mest illa av snövallarna och halkan. Och cykeln är fortfarande inte tillnärmelsevis lika användbar som transportmedel när det är snö som vid andra tider på året.
Därför gäller det att fortsätta klaga, vilket är lätt när det finns goda exempel. Häromveckan såg jag ett sådant på gång- och cykelbanan som går utmed Nynäsvägen i Stockholm, förbi Skogskyrkogården, upp till Södermalm. Barmark och ren asfalt trots minusgrader och snö. Bättre cykelväg än på hösten när det är lövhalka.
Det är resultatet av sopsaltning som används i Stockholm. Snön och isen smälts ner med en saltlösning samtidigt som vägbanan sopas ren. Det sopsaltas även på vissa vägar och trottoarer. Snövallarna som orsakar så mycket besvär och oenighet om ansvar blir en icke-fråga eftersom de försvinner.
Kommuner som Katrineholm och Eskilstuna bör sluta dumsnåla och använda metoden.
Och så finns den eviga diskussionen om snöröjning på trottoarer utmed privata fastigheter. Den pågår i våra kommuner liksom i storstäderna. Fastighetsägare vet ibland inte vad som gäller. I andra fall vet de men struntar i sitt ansvar.
Här bör kommunerna gå tuffare fram mot dem som inte sköter sig. Tydlig information och klargörande av skyldigheter, så att den som gör fel skärper sig, är alltid att föredra. Men ibland räcker inte det. Gatukontoren får då röja bort snön, åtminstone i städer, på de trottoarer där många människor rör sig, och skicka fakturorna till fastighetsägarna.