Privat sektor har tagit täten. Nya huvudavtal mellan arbetsgivare och fack har utarbetats för att lösa knutarna om anställningsskydd och vägar till vidareutbildning. 

Man har flyttat fokus i synen på trygghet i jobbet, till ökade omskolnings- och utvecklingsmöjligheter. Det väger upp att det i praktiken blir avsevärt lättare att säga upp eller avskeda anställda som missköter sig.

Resultatet som uppnåtts är användbart för många fler. I äldrevård och sjukvård borde intresset vara stort för det som privatsektorns parter kommit fram till om ekonomiskt stöd för vidareutbildning och kompetenshöjning. Det skulle vara konstigt om inte SKR, i sin roll som arbetsgivarorganisation för kommuner och regioner, går in för att få samma slags avtal med sina fackliga motparter:

Efter minst åtta år i yrkeslivet ska man kunna få höja sin kompetens genom att vidareutbilda sig, i upp till fyra terminer. För det ges en kombination av statliga och avtalsbaserade studiebidrag. Det här borde vara av stort värde för personalförsörjningen i en del vårdyrken. Det öppnar nya möjligheter att läsa vidare för att klara mer krävande tjänster. Bland annat äldrevården kan bli mer attraktiv som långsiktigt yrkesval.

De nya möjligheterna till kompetensutveckling bygger på utvidgade uppgifter för de avtalsbaserade och framgångsrika trygghetsråden och motsvarande (TRR). Dessa stöder arbetsbyte och ibland yrkesbyte för dem som förlorat jobbet. TRR:s omfattning är avgiftsstyrd, verksamheten ska rymmas inom den ram som sätts av en kollektivavtalad avgift på lönesumman. 

I botten tänker sig parterna ett nyinfört statligt studiebidrag, med relativt lågt ersättningstak, vid sidan av studiemedelssystemet men liksom detta skött av myndigheten CSN. Den avtalsfinansierade delen av studiestödet läggs ovanpå.

Det här innebär en inte så liten kostnad för statskassan. Men i gengäld kan det bli framsteg i flera svårhanterade frågor, som arbetsmarknadsutbildning, rörlighet mellan yrken och bättre anpassning till teknisk förändring i arbetslivet.

Till det intressanta hör hur avtalsparterna gått in för att skydda det nya systemet från att växa okontrollerat och användas för inte avsedda syften. TRR, som företräder arbetsgivare och fack, och är bundet av den finansiering dessa tillskjuter, ska ge klartecken för att en sökt utbildning kan väntas ”stärka individens ställning på arbetsmarknaden”. Utan det beskedet ska CSN inte få betala ut statligt grundstöd.

För att kommuner och regioner ska kunna delta i den nya kompetensutvecklingen måste de alltså ha en partsgemensam TRR-organisation med finansiering och regler som duger för att fylla sin plats i systemet. 

De privata avtalsparterna har gjort en viktig insats för att avveckla en del politiska låsningar. Det de kommit överens om blir möjligt när riksdagsbeslut fattats, inte minst om utbyggnaden av studiestödssystemet.

Parterna har gjort sitt med den äran. Nu ska riksdagspartierna se till att göra sin del.