Brandmansyrket är mansdominerat. Inom räddningstjänsten är kvinnor en klar minoritet. I synnerhet när det kommer till den operativa verksamheten.
Detta är verkligheten runt om i Sverige och bekräftas i en artikel i Katrineholms-Kuriren från i onsdags. Där berättar Mattias Gårdholt, räddningschef för Västra Sörmlands Räddningstjänst (VSR), om förbundets arbete med att få in fler kvinnor i yrket. Men utgångsläget är dåligt och förbundets mål på 10 procent kvinnor är tämligen modest.
Det är lovvärt att VSR vill ta tag i detta. Men frågan är knappast ny. Tidigare Räddningsverket, vars ansvarsområden i dag ligger på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har sedan 1997 fått i uppdrag att öka andelen kvinnor inom brandmannayrket.
Och arbetet går långsamt framåt. För den som vill jobba med säkerhets- och räddningsarbete finns MSB:s tvååriga program ”Skydd mot olyckor” att söka. Antalet kvinnor som sökt till utbildningen har blivit väsentligt fler de senaste åren. Vad detta beror på är oklart. Men kanske gör Sveriges räddningstjänster något rätt.
I artikeln får vi också veta att VSR börjat flagga med regnbågsflaggan på den nya brandstationen i Katrineholm. Budskapet från räddningstjänsten är att alla, oavsett kön, sexuell läggning eller etnicitet är välkomna att söka sig till yrket. Symboler av den typen ska inte underskattas. Och anslaget är riktigt.
För inom en del mansdominerade branscher kan jargongen vara aggressiv och rå. Rasism, homofobi och sexism kan förklädas till humor. Så ska det inte vara på jobbet.
Men det tar tid och engagemang att få stopp på sådant. Det ställer krav på alla inom organisationen att tänka på hur de pratar med och om andra. Chefer och kollegor behöver också vara bra på att säga ifrån när någon beter sig illa. Det kan innebära en del kortvarigt obehag men i det långa loppet kan fler trivas på jobbet.
Det handlar också om personalförsörjning. En dålig arbetsmiljö riskerar skrämma bort människor med rätt kompetens. Andra som hade passat utmärkt kanske helt avstår från att söka sig dit.
När olyckan är framme spelar det inte någon roll om vem som kommer till ens undsättning. Det viktigaste är att personen gör sitt jobb ordentligt.