Den som vill ha en guldklocka ska inte ta jobb som regiondirektör.
”En fundering jag haft under mina år i regionen är att av 21 regiondirektörer så tror jag att det är sex som är desamma nu som när jag började 2019,” konstaterade Region Stockholms uppsagda regiondirektör Carina Lundberg Uudelepp, när hon intervjuades av Dagens Samhälle i december 2022. Då sökte sju regioner en ny direktör.
En av de sex var region Sörmlands direktör Jan Grönlund som haft tjänsten sedan 2012. Men drygt fyra månader senare har även han blivit av med jobbet.
Under tisdagen fick Grönlund städa ur sitt kontor efter att den styrande koalitionen (M, C, VFP och KD) med stöd av Sverigedemokraterna samma morgon beslutat att "säga upp" honom "med omedelbar verkan."
Varför han fick sluta med buller och bång är fortfarande oklart. I det pressmeddelande som styret skickade ut efter att beslutet fattats säger regionstyrelsens ordförande Christoffer Öqvist (M) att ”regiondirektören förbrukat vårt förtroende”.
Till både P4 Sörmland och Dagens Samhälle slår Öqvist (M) fast att politikerna inte fått leverans på de beställningar de gör. Han vill dock inte ge exempel på detta. ”Jag går inte in på detaljer av respekt för Jan Grönlund,” säger Öqvist.
Vi får därför hålla till godo med ett antal vaga uttalanden, som att ”vi känt” att situationen är ohållbar.
Det öppnar för spekulationer, som inte behöver gynna Grönlunds eftermäle. Den respekt Öqvist säger sig vilja visa kan i praktiken omvandlas till dess motsats.
Men skälen till att Grönlund får gå är inte det enda som reser frågetecken.
Regionens styre och Jan Grönlund hade redan kommit överens om att han skulle sluta. Enligt detta avtal skulle han få lön för 18 månader och ersättning för innestående semester.
När företrädarna för regionstyret berättade om överenskommelsen i januari framhöll Christoffer Öqvist att: ”jag har varit tydlig ända från start med att jag är nöjd med det arbete som Jan gör”. Grönlund skulle också jobba kvar tills en ny regiondirektör fanns på plats under hösten.
Några månader senare har styret ångrat sig, Regionen låter meddela att avtalet inte längre gäller. Nu ska Grönlund i stället få en fallskärm som motsvarar tolv månadslöner.
Enligt arbetsrättsexperter gäller dock det första avtalet om det inte finns något ”allvarligt och exceptionellt” som strider mot dess grund.
Men det verkar det inte finnas. På en rak fråga från tidningen om något allvarligt inträffar svarar Öqvist nej och säger att det är normalt att göra så här när det inte fungerar.
Det är det inte.
Regionens hantering av ärendet ger snarare ett amatörmässigt intryck.
När en kommun eller region låter en hög chef gå på dagen har hen vanligtvis gjort skyldig till något graverande. Det finns goda skäl för beslutet, som arbetsgivaren berättar om.
Om det inte finns lika goda skäl väljer de allt oftare att köpa ut chefen i tysthet. Under två år (augusti 2020— augusti 2022) valde, enligt Dagens Samhälle, en tredjedel av landets kommuner och regioner att köpa ut en högre chef i förtid. Utköpen kostade skattebetalarna över 60 miljoner kronor. Det handlar om stora summor. Men att driva fallet i domstol kan komma att kosta skattebetalarna lika mycket eller ännu mer. Då kan man heller inte vara säker på utgången. Den uppsagda chefen kan vinna tvisten och få stanna kvar.
I region Sörmland väljer i stället styret med Christoffer Öqvist i spetsen att meddela att Grönlund omedelbart sägs upp. Därefter lägger de locket på. Detta sätt att kommunicera riskerar att sprida osäkerhet bland tjänstemännen i regionhuset.
För vad är det egentligen som krävs för att politikerna ska tappa förtroendet för en anställd?
Jan Grönlund är visserligen den högst ansvarige för tjänstemännens leveranser till politikerna. De som nu underkänts. Men det är inte han personligen som utfört arbetet. Därför kan man fråga sig om det politiska styret nu planerar att säga upp eller köpa ut fler medarbetare? Har de tjänstemän som utfört arbetet anledning att oroa sig?
Man behöver också fråga sig vem som kommer att söka arbetet som ny regiondirektör? De sökande vet numera att den som får jobbet kan gå från uppskattad medarbetare till persona non grata på ett par månader. Detta utan att det, enligt regionstyrelsens ordförande, skett något allvarligt? Eller för att det politiska styret känner att läget är ohållbar.
Även om man inte kan räkna med att få guldklocka som regiondirektör lär många sökande tänka till både en och två gånger.
En regiondirektör ska kunna förvänta sig ett tydligare och mer rakryggat ledarskap av sin politiska ledning.
Bollen ligger nu hos Jan Grönlund om han vill pröva fallet rättsligt, något som kan ta tid och kosta regionen stora summor.