Huvudstadsplacerade slagordsmakare har fått rycka åt sig för mycket utrymme i valrörelsen. De underlättar inte för dem som ska sköta något efter valet.
Ett exempel: Inlägget i Katrineholms-Kuriren av socialministern Lena Hallengren (S) och Regionstyrelsens ordförande Monica Johansson (S). Snärten i den debattartikeln är en fråga: "Är det Mälarsjukhuset, Kullbergska sjukhuset eller Nyköpings lasarett som blir till salu om Moderaterna får makten?"
Läser man om sjukvården i Moderaternas nya regionprogram här i länet syns inte minsta spår av planer på att sälja något av länets akutsjukhus eller lägga ut dess drift på entreprenad. En ledtråd till vad det handlar om är att ungefär samma fråga ställs i helt andra regioner. Jag har skymtat den beträffande Västerviks sjukhus. Det fäktas mot en "hemlig" moderat plan att sälja hela akutsjukhus.
Förmodligen kan någon vidlyftig moderattext på riksnivå eller i storstadsmiljö ha använts som ammunition mot lokala politiker, i regioner där antalet akutsjukhus och deras huvudmannaskap över huvud taget inte är en fråga att diskutera.
Lena Hallengren har annars visat sig vara en av de duktigare ministrarna, med ett enligt min mening avsevärt bättre handlag i sociala frågor än föregångaren Annika Strandhäll (S). Men nog borde hon ha avvisat sådana här utspel, som dessutom regionpolitiker ska släpas med i?
M-programmet för länets sjukvård tyder snarare på något helt annat – en vilja att ta sig ur isoleringen i opposition genom måttfullt tonläge och förslag som passar ihop med flera partier i bred koalition. Det är stark betoning av primärvårdens betydelse och att den ska möjliggöra att sjukhusens del av vården minskar. Psykiatrins behov, både BUP och annat betonas.
Det har tillräckliga likheter med både liberala och socialdemokratiska synsätt på sjukvården för att väcka frågan om nästa koalition på regionnivå. Visserligen är en del av deras vanliga svaga punkter kvar. De kan skriva om förebyggande hälsovård utan att ens andas om alkoholens skador. De kan skriva program om psykiatrin utan att nämna cannabispsykoser eller andra psykiatriska drogskador.
Men i Sörmland, där S och M ingår tillsammans i styret i Eskilstuna, Katrineholm och Strängnäs, är ju marken förberedd för något liknande i regionen, med kanske ytterligare ett eller ett par partier som deltagare. På regionnivån är det både personförändring i M-ledningen och ny ton i programarbetet.
Den här periodens trepartikoalition (S, C och Vård för Pengarna) har inte skött sig illa, med tanke på pandemin. Men vad mer har VfP att tillföra, utom ihåliga idéer om att skapa mer utrymme för tunga vårdkostnader genom att skära i småposter för folkvalda och annat? KD har straffat ut sig med ett centraliseringsförslag som skulle kunna skapa väldig oreda och därefter ämbetsmannavälde.
Det beror alltid en del på personfrågor. Men att både S och M finns i samma flerpartiuppställning i regionen kan vara den mest sannolika större förändring i länets lokala politik som valet leder till.