I morgon, tisdag, tar politikerna i Strängnäs ställning till förslaget att sälja Sevabs fjärrvärme. Först tas beslut i kommunstyrelsen. Därefter går frågan till kommunfullmäktige 30 augusti för slutligt avgörande.
Åsiktslinjerna tycks vara mindre tydliga nu än innan förslaget presenterats. Det förståeligt. Budet från det norsk-amerikansk-svenska Solör Bioenergi Fjärrvärme AB ser bra ut, inte minst om kommunen vill ha snabba pengar till kassan.
Men upplägget med den tilltänkta nya ägaren känns lite för bra för att kunna vara hela sanningen. Det bör inte hastas igenom under sommarmånaderna.
Enligt förslaget läggs fjärrvärmerörelsen i ett nytt bolag där Solör äger 80 procent och Strängnäs kommun 20 procent. I ett ägaravtal, som gäller i 20 år, förbinder sig Solör att göra betydande investeringar samt att inte höja fjärrvärmetaxorna över inflationen om inte minoritetsägaren, kommunen, går med på det. Köpesumman är 1,2 miljarder kronor.
Den tilltänkta ägaren betalar alltså en rejäl summa för att köpa fjärrvärmen och lägger ytterligare pengar på att bygga ut nätet mer än vad Strängnäs kommun har planerat att göra. Allt detta samtidigt som man håller taxorna realt oförändrade i 20 år. Pengar ska tjänas genom tillväxt.
Är det möjligt? Kanske. Men det kräver väldigt många fler fjärrvärmekunder – nya hushåll och företag som väljer denna värmelösning och litar på att inte få en explosionsartad höjning av taxorna efter de 20 åren. Eller kanske ännu tidigare ifall Solör säljer sin ägarandel om tio år, vilket ägaravtalet medger.
När allt kommer omkring kommer Solör Bioenergi Strängnäs AB att till stor del vara en monopolist inom värme, på samma sätt som kommunen är det i dag via med Eskilstuna gemensamma ägarbolaget Esem. Men då utan några politiska åtaganden gentemot kommuninvånarna utöver det som följer av det tidsbegränsade ägaravtalet.
Solör äger i dag fjärrvärmenät i bland annat Flen, Vingåker och Gnesta. Alla tre har fjärrvärmetaxor som tillhör landets högsta. Sådana jämförelser mellan kommuner är visserligen inte alldeles rättvisande. De större och mer tätbefolkade kommunerna har naturligt lägre kostnader för näten än de som är mindre och glesare. Men man kan säga så mycket, utifrån dessa tre och andra exempel, att inget tyder på att Solör håller igen på taxorna.
De 1,2 miljarderna är en fråga för sig. Kommer de att stärka Strängnäs ekonomi eller bygga fast kommunen i höga driftkostnader för det ena och det andra som man plötsligt kommer att ha råd att bygga?
Under alla omständigheter borde Strängnäspolitikerna inte hasta fram detta för kommunen viktiga beslut. Enligt avtalet har de fram till 31 januari på sig. Använd den tiden till fördjupning och debatt, och för att slippa efterklokhet senare.