Den 15 augusti stod det klart att talibanerna hade tagit över i Afghanistan. Sveriges utrikesminister Ann Linde (S) kommenterade det nya läget på Twitter: ”Vi överger inte det afghanska folket. Vi kommer hitta vägar för att göra det utan att stödja talibanerna. Inte en spänn ska gå till talibanerna!”
Inte en spänn.
Som markering var detta på sin plats. Talibanerna bör omedelbart befrias från eventuella illusioner om att de kan kliva in och ta över den pengapåse som demokratier har försett Afghanistan med. Samma budskap behövde ges till de svenska skattebetalarna.
Men vid sidan av detta raka budskap finns en mer komplicerad verklighet. Hur ska omvärlden lindra den humanitära katastrofen utan att talibanerna drar någon nytta av det internationella stödet?
Över hälften av Afghanistans civila budget har på senare år täckts med internationella biståndsmedel. Den största delen utgörs av en fond, ARTF, som administreras av Världsbanken. Det är via den som Sverige slussat sitt utvecklingsbistånd till den afghanska staten.
Efter talibanernas maktövertagande har ARTF stoppat sina överföringar. Det har även andra stora utländska givare gjort.
Politiskt är det fullt förståeligt men sammanbrott av grundläggande offentliga funktioner, vilket det snart kan bli fråga om, får svåra följder för befolkningen. Exempelvis när vårdanställda inte får sina löner och det inte finns några pengar till mediciner, eller att skolor måste stänga av samma skäl.
En del av dessa behov kan täckas via det humanitära biståndet som går främst genom olika FN-organ. Vissa saker kan skötas av frivilligorganisationer – den inriktning som Sveriges regering nu anger för det svenska Afghanistanbiståndet.
Varken FN, Röda korset eller Svenska Afghanistankommittén och motsvarande kan dock fylla tomrummet från en kollapsad stat. Och inte heller med den inriktningen undviker Sverige att svenska skattemedel hamnar hos talibanerna, eftersom dessa pengar blir en del av en afghansk ekonomi som beskattas av regimen. När så allt internationellt ekonomiskt stöd läggs samman blir det ansenliga belopp.
Så ja, det går att slussa svenskt bistånd till det afghanska folket utan att direkt stödja talibanerna. Men inte ens den mest selektiva biståndspolitiken, med en kraftigt minskad volym, kan helt runda dem som styr landet, samtidigt som den blir sämre på att avhjälpa nöden.
Ansvaret för det sista faller på regimen. Det är dess övergrepp mot afghanerna som förhindrar sunda relationer med omvärlden. Valet för Sverige och andra biståndsgivare står dock inte mellan svart och vitt utan handlar mer om att i samverkan med andra länder hitta rätt i gråzonen.