En vanlig bild är att svenska folket vill se en skärpt flyktingpolitik. Och visst, allmänt ställda frågor i opinionsmätningar om ökad eller minskad flyktinginvandring ger sådana svar.
Men det är inte hela bilden. Röda Korset, Rädda Barnen och Svenska Kyrkan lät i februari Novus göra en opinionsundersökning om allmänhetens syn på återförening av flyktingfamiljer och uppehållstillstånd av humanitära skäl. Svaren visade stort stöd för generös lagstiftning på området.
I augusti genomförde Novus samma undersökning igen. Den följde på sommarens debatt med anledning av den parlamentariska migrationskommitténs arbete, som avslutades utan en överenskommelse mellan några partier.
Resultatet är så gott som identiskt med det i februari.
62 procent instämmer i åsikten att barn och föräldrar på flykt som splittrats ska ha en möjlighet att återförenas i Sverige. 24 procent instämmer inte.
74 procent säger ja till att barn som vistats flera år i Sverige och lärt sig svenska ska ha en möjlighet att bo kvar här. Bara 14 procent säger nej.
58 procent vill låta svårt sjuka barn eller vuxna stanna, medan 20 procent är emot.
Resultaten borde inte förvåna. När diskussionen om flyktingpolitiken förs i allmänna termer, på bekvämt avstånd från verkligheten, lockar den fram en viss typ av ställningstaganden. Ödesmättad retorik där invandring kopplas till problem, medan flyktingen och dess öde plockas bort ur resonemanget, bäddar för restriktiv hållning i flyktingpolitiken.
När människor däremot får förhålla sig till verkliga livssituationer, ger de andra svar. Och dessa uppfattningar är på många sätt mer rättvisande, eftersom de utgår från faktisk lagstiftning och dess konkreta följder.
Det är något att tänka på för dem som argumenterar för en human flyktingpolitik. Allmänt tal om medmänsklighet har sin plats. Men fokus bör ligga på sakfrågor, på vad den ena eller andra lagen faktiskt innebär för enskilda flyktingar och flyktingfamiljer. Det är dit varje diskussion i de här frågorna bör föras.
Partierna kan i sin tur fundera på var de egentligen har sig själva och väljarna. Som Liberalerna, vars partiledning driver en linje som omöjliggör familjeåterförening för många flyktingar. Den hållningen strider inte bara mot partiprogrammet utan även mot uppfattningen hos de flesta väljare.