I kris prövas beslutsförmågan. Det inser de flesta och ställer motsvarande krav på sina ledare.
Men i kris prövas även omdömet. Det får inte glömmas, så att beslutsförmåga inte landar i drastiska åtgärder utan eftertanke.
Till dem som tycks ta steg i den senare ritningen hör den danska regeringen. Häromdagen ställde vi frågan om beslutet att stänga de allra flesta skolor och förskolor i landet, som ett sätt att motverka spridningen av coronaviruset, grundade sig i en noggrann analys av läget eller om det handlade om snäva politiska skäl.
Svaret kom snabbt. På lördagen stängde Danmark sina gränser för alla utom danska medborgare och andra länders medborgare som jobbar i Danmark. Beslutet utgick inte från den danska folkhälsomyndighetens rekommendationer. Tvärtom påpekade Sundhetsstyrelsen chef, Søren Brostrøm, att gränsstängning inte är med på den lista av åtgärder som myndigheten har föreslagit samt att det finns blygsamma bevis för att det är effektivt.
Helgens besked från det svenska Utrikesdepartementet var däremot på sin plats. Första meddelandet på UD:s hemsida var visserligen för vagt: ”Svenskar som har resor inbokade de närmaste månaderna bör noga överväga om resorna verkligen behöver genomföras”.
Snart ändrades dock detta till regelrätt reseavrådan med vedertagna formuleringar, där UD ”avråder från icke nödvändiga resor till alla länder”. Den tydligheten gör det lättare för reseföretag att ställa in resor och ge tillbaka pengar till kunder.
Detta handlar nu inte bara om smittrisken utan även, enligt UD, ”den snabbt föränderliga och osäkra situationen som råder för resande”. Med andra ord: andra länders karantänbestämmelser, reserestriktioner och liknande kan göra det svårt för svenska resenärer att komma hem.
Men vid sidan av myndighetsbeslut finns det egna ansvaret, som i det här fallet handlar om att skydda sig själv och sin omgivning. Och det gäller inte bara att i den mån det är möjligt undvika att få och sprida viruset. Lika viktigt är att inte sprida oro, panik och allmän misstro.
Myndigheter är inte ofelbara. Men de utgör de fasta punkterna i hanteringen av kriser. Det är de som ska ge information att lita på och beslut att följa. Ett undergrävande av dem kan därför bli förödande. Att inte bidra till det, exempelvis på sociala medier, är var och ens ansvar.
Sedan är det bra att emellanåt släppa blicken från viruset och fokusera på andra saker i vardagen, inte minst i umgänget med andra. Krisen får inte suga upp all energi och tankekraft.
Vi kommer att bidra på vårt sätt. En ledarsida förväntas och bör kommentera det som alla pratar om. Men vi kommer inte att bli uppslukade av denna kris. Det finns mängder av frågor och skeenden vid sidan av epidemin som förtjänar diskussion och kritisk belysning. De kommer att få vår uppmärksamhet även framöver.