I augusti kom en bok, ”Mitt ibland oss”. I ett ämne många ville prata om inför valet. Ämnet användes även som rökridå, för att skymma ännu känsligare saker, som klimathot eller skattereformer.

Författaren tar sig in i det slags rum, i en del uteliv och sällskapsliv i Stockholm, där man ”med telefonen i handen … diskuterar pris, mängd, leverans”. Av narkotika. Kokain, cannabis och annat.

Hon träffar en känslig nerv. De som kommer upp sig i ligorna kan ibland omsätta stora pengar och vissa månader ha sexsiffriga obeskattade nettoinkomster. Dessa kommer från miljöer där man vill ha kompakt tystnadskultur om vilka som betalar – glassigt folk på glid utför, ur helt andra miljöer än de ”utsatta”- 

Evin Cetin har, ovanligt nog, haft inblick från två håll. Yrkesmässigt genom samtal med klienter och med familjer som förlorat barn till knarket. Men också i en vidare krets i Stockholm, där det finns folk med inkomster, fina adresser och ibland yrkesrelationer i kulturliv, medier och företagande med flottare kontor. 

Hon hade några år sett ämnet i arbetet, som advokat och målsägandebiträde. Hon började samla kunskap och inblickar till ett reportage, om langare, lidande och sorg i deras familjer.

Jens Liljestrand har hjälpt till med texten. Ett känt namn. Det är han som skrev om Vilhelm Moberg, en av senare års bästa svenska biografier. Evin Cetin är inte heller ett obekant namn. Som barn bodde hon ett tag i Skiftinge i Eskilstuna, växte så upp i Bollnäs, och blev politiskt verksam (S) i Dalarna. 2009-10 kandiderade hon i EU-val och riksdagsval, men blev inte invald.

Då blev hon advokat. Det har hon gett upp nu. Som målsägandebiträde fick hon följa så många anhöriga till pojklik på bårhus och till begravningar.

Hon skildrar en brutal verklighet, hur det går till då barn dras in i ligor, utnyttjas, blir utpressade. Den lagändring hon särskilt talar för är en av de som nu finns i lagrådsremiss färdig för riksdagsbeslut: En ny brottsrubricering med fängelsestraff, för att rekrytera minderåriga till ligor.

De som hellre romantiserar eller glamouriserar knarkandet hör väl till de mest ovilliga att läsa den här boken. Men de borde göra det.

Sedan sätter Evin Cetin en femetta på TV och en del politiker. Två av dem är inkallade till det slags ”debatt” de har i SVT:s "Agenda". Ämne: ”De unga gängkriminella och dödsskjutningarna”. Hon visar inslaget på mobilskärmen för två unga män hon mött i advokatyrket. En av dem märker vad som fattas: ”Vad konstigt. Jag hörde dem inte nämna ordet narkotika."

Ja, så falskt kan det bli i Agenda. Inte bara där, utan i stora delar av samhällsdebatten. Det talas med kraft och ibland demagogi om skjutningar. Sällan och ogärna om den ekonomiska drivkraften, knarkköparna. Än mindre om att skjutningarna är en mindre del av gifternas utslagning, misär och död.

I detta fall, i Agenda, var det politiker med många års erfarenhet av kriminalpolitik, Morgan Johansson (S) och Johan Pehrson (L). Fast det kunde varit andra, från partier längre till höger. I Agendas format uttalades inte ordet knark.

Den tystnadskulturen vill alltför många ha. Alltför få höjer rösten mot den.