Mellan augusti 1991 och januari 1992 terroriserade mördaren och bankrånaren John Ausonius, även kallad Lasermannen, Stockholms invånare. På olika platser i Stockholm, men också Uppsala, sköt han 11 personer. Ett av offren dog. Flera fick livslånga skador.
Till en början stapplade Stockholmspolisen fram i utredningen av de tidiga skjutningarna. Några kopplingar mellan offren fann polisen inte. Men med tiden trädde ett mönster fram: de som sköts hade mörk hudfärg och mörkt hår. Attentaten var rasistiskt motiverade.
I dokumentärserien ”Jakten på Lasermannen” på sex avsnitt som sänds på SVT får vi följa polisens arbete med skjutningarna. Vi får lyssna på utredare, kriminaltekniker och förhörsledare som försökte få tag på mördarskytten. Det pratas mycket om ledtrådar som inte ledde någonstans.
Turen har en central roll i fångandet av mördaren. Bland annat en fiskande pensionär som i stället för strömming fick ett skjutvapen på kroken. Det var samma pistol som använts vid flera attentat och vars serienummer kunde kopplas till John Ausonius. En man som polisen sedan tidigare, utan framgång, försökt höra då han hyrt en likadan Nissan Mikra som setts vid några av attentaten.
I den här typen av kriminaldokumentärer djupdyks det ofta i förövarens liv och bakgrund. Sådant kan såklart vara relevant, men kan ta uppmärksamhet från förövarens offer. I "Jakten på Lasermannen" får vi däremot träffa några av de som Ausonius attackerade. Däribland musikern Heberson Vieira Da Costa. Han och andra berättar inte bara om händelserna, utan också om hur deras liv förändrades av skotten. Grusade drömmar. Sjukpensioneringar. Hur arbets- och familjeliv påverkats av en vacklande hälsa och livslånga skador.
Visst hade programmet kunnat titta närmare på det politiska och samhälleliga sammanhang som gjorde att Ausonius upplevde sig ha allmänhetens stöd för dessa rasistiskt motiverade brott. Men för personer som mig själv som inte var mer än några år gammal när händelserna inträffade kan programmet ändå väcka ett intresse för en liten bit av viktig svensk historia.
Lasermannens brott bör vi komma ihåg. För även om tillvägagångssätten ser olika ut förekommer liknande saker också i dag. Ensamagerande våldsverkare och mördare, motiverade av rashat och högerextrem propaganda. Peter Mangs skjutningar i Malmö 2008-2009. Skolattacken Trollhättan 2015. Internationellt finns många fler. Anders Behring Breviks mord på 77 personer i Norge 2011. Men också sådant som är mindre planerat förekommer. Där enskilda personer, ofta radikaliserade på nätet, gått ut och attackerat folk med "utländskt" utseende.
Alla behövs för att sådant främlingshat inte ska underblåsas. Folk måste fundera på hur de pratar om andra människor. Politiker har i sin tur ett ansvar att inte använda sig av extremisters retorik och världsbild.