I Eskilstuna och Katrineholm är livet kortare. Inte sett till hela världen, men till de flesta svenska städer. Båda finns nästan längst ned i tabellen när SCB jämför medellivslängd, räknad från födseln, i de 80 största kommunerna.
I den färska ”Livslängden i Sverige 2011-20” är det ett drygt år upp till riksgenomsnittet för män i Eskilstuna. Lite till för kvinnor. I Katrineholm skiljer det dryga åtta månader mot riket, för båda könen,
Sådant kommer av att olika delar av landet skiljer sig åt i utbildning, arbete och levnadsvanor. Det socioekonomiska ger sjukvården olika arbetsvillkor. Det är väldigt tydligt när SCB jämför dem med högst grundskolenivå, gymnasienivå samt mer utbildning efter gymnasiet. Resultatet är som i många andra länder.
Universitets- eller högskoleutbildad 30-årig kvinna hade 2000 omkring 55 år kvar – och 2019, innan pandemin stökade till det, nästan 58 år. 30-årig kvinna med som mest folk- eller grundskola hade cirka 51 respektive knappt 52 år. För män, som ofta lever mer ohälsosamt, var återstående livstid i samtliga fall några år kortare.
Hälsan i Sverige har i stort förbättrats. Medellivslängden har stigit. Minskad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar är den viktigaste faktorn – en framgång för både sjukvård och nyttigare vanor, som minskad rökning.
Kvinnor med kortare utbildningstid har dock fått mindre del av den allmänna förbättringen av livslängden. Tankeställaren är av samma slag som många tidigare, i sjukvårdsdebatt liksom i bredare folkhälso- och livsstilsperspektiv.
Rökning har gått från mer manligt till mer kvinnligt beteende. Samtidigt är rökning vanligare hos kvinnor i lägre inkomstskikt, eller med bakgrund i en del andra europeiska länder. Det pekar mot tobaken, en känd orsak till hjärt- och kärlsjukdom.
Vad detta också påminner om är vikten av att primärvård inriktas på att förebygga – och arbetar så att den når ut bra till kvinnor och till dem som inte har lång utbildning och hög samhällsställning. Vanligen har primärvården just sådana målsättningar, och ekonomiska styrmedel som kan dra åt rätt håll. Men det är inte samma sak som att det slår igenom på allvar, hos vårdpersonal och i attityder i sjukvårdsdebatt.
Att utmåla invandring som många problems rot har blivit ett knep för att slippa prata om andra frågor. Tänkvärd är då en redovisning, från Folkhälsomyndigheten, av förtida dödlighet per 100 000 personer i åldrarna 15-64 år. Hänsyn är tagen till att grupperna har olika åldersfördelning. Utvecklingen 2006-19 har varit positiv.
Skillnaderna är dessutom nästan obefintliga mellan kvinnor födda i Sverige, i övriga Norden, i Europa utanför Norden och i världen utanför Europa. För män är det likartat. Med ett undantag, män från Norden utom Sverige (i praktiken oftast Finland) har tydligt högre dödlighet. Lägst ligger i båda fallen de som är födda utanför Europa.
En läxa att stava på: I fråga om ohälsa som ger tidig död väger klass och levnadsvanor mycket tyngre än etnisk familjebakgrund.