Coronaviruset skördar inte bara liv och hälsa, utan även förmågan att skilja på rätt och fel. Detta har tidningen erfarit när den begärt ut uppgifter om hur många som drabbats av corona inom den sörmländska äldreomsorgen, och fått ett enhälligt nej. 

Enskilda misstag kan ske, slarv förekommer och ibland blir saker och ting fel. Så är det. Den mänskliga faktorn går inte att räkna bort. Men det är inte vad som skett.

Tills nyligen har kommunerna i Sörmland medvetet konspirerat för att hindra medborgarnas insyn i hanteringen av coronasmittan. De har obstruerat utlämning av uppgifter, fabulerat obegripliga förklaringar och mörkat. Topptjänstemännen som står bakom mörkandet har begått fel i tjänsten, och möjligen även lagbrott. Att flera av kommunerna nu har JO-anmäls är därför rätt och riktigt.

Tjänstemannarollen är ett ämbete, inte bara en anställning, som ställer höga krav på bildning, karaktär och förmåga att utstå och ta till sig hård kritik. I en demokrati står även ämbetsmannen i allmänhetens och därmed också de förtroendevaldas tjänst, samt att följa lag och förordning. Däribland offentlighetsprincipen. Och så måste det förbli.

Kommunchefernas mörkande bryter mot allt vad god förvaltningsetik i en demokratisk rättstat är. För varje tjänsteman är det ett beklämmande beteende. Varför redovisades siffrorna inte från dag ett? Vad är det kommunerna inte vill att allmänheten ska ta del av? 

Har kommunerna försökt skydda de äldre från att personlig och känslig information nått allmänheten? Om så är fallet var det missriktat och utan välgrundad anledning, uppgifterna som begärts ut har gällt sammanställda siffror över smittans spridning i länet, inte enskildas patientjournaler.

Skyddar man sig själv, sina kollegor och verksamheten, och finns det något i hanteringen av coronakrisen i Sörmland som kommunerna inte vill att medborgarna ska få ta del av? Kanske. Uppgifter om oschyssta arbetsvillkor, avsaknad av utrustning och bristande rutiner har avslöjats. 

Skyddar man de förtroendevalda? Inte omöjligt. Vissa av politikerna hävdar okunskap, andra håller kommuncheferna om ryggen.

Det är värt att påminna att medborgarna är tjänstemännens uppdragsgivare och att den offentliga verksamheten finansieras med skattemedel. Hur pengar används, hur väl lagar följs och, i detta fall, hur kampen mot corona inom äldreomsorgen går, är frågor allmänheten måste få svar på. Att vägra svara på dem är att svika det uppdrag som har ålagts.