Vet Marie-Louise Karlsson (S) själv vad hon står för?

.

.

Foto: Sörmlands Media

Signerat2021-05-04 20:10
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är många samhällsproblem som i de senaste årens politiska debatt har omdefinierats till invandrarproblem. Jimmie Åkesson (SD) gjorde sitt bästa under söndagens partiledardebatt i SVT när våldet mot kvinnor avhandlades.

Men även en och annan socialdemokrat doppar mer än tårna i detta träsk. Marie-Louise Karlsson (S), ordförande i socialnämnden i Katrineholm, gjorde det förra veckan. I en intervju i Katrineholms-Kuriren uttryckte hon åsikten att invandrare som är svenska medborgare bör förlora sitt medborgarskap om de utövar våld mot kvinnor i nära relationer. Bakgrunden, som Karlsson ser den från sin utsiktspunkt, är att det är "främst [...] invandrarmän som slår kvinnor".

Det där landade inte väl. Efter kritik från många medborgare, liksom från Centern och Vänsterpartiet, fick Socialdemokraterna skadereglera. Partiets ståndpunkt är att inga medborgarskap ska dras in, meddelade Göran Dahlström (S), kommunstyrelsens ordförande, och Johan Söderberg, partiordförande i Katrineholm.

Marie-Louise Karlsson fick försöka prata sig ur saken i en ny intervju med tidningen:

– Jag använde fel ord och det får jag stå för. Det jag menade var att män som inte är svenska medborgare ska utvisas om de begår våld mot kvinnor.

– Jag blev frustrerad, ledsen och arg. Jag tänkte utvisning, men valde fel ord.

Jaså? Så här sa Karlsson i den första intervjun (26/4), citat som hon sagt är korrekt:

– Nu är det här min åsikt, men jag skulle vilja ha en lag som innebär att man har förverkat sin rätt att vara svensk medborgare om man har skadat en kvinna. Det är en åsikt som jag står för, även om jag vet att det inte fungerar att göra så i dag.

Det är kort bäst före datum på det Karlsson står för. Ordval är dock inte vad det handlar om. Hon förde ett utförligt resonemang som visar att hon förstår precis vad hon säger. Och det hon säger är att svenskar inte bör vara lika inför lagen, att ett invandrarskap alltid ska villkora ett svenskt medborgarskap.

Men även om man tolkar Karlsson välvilligt, trots att man inte bör, uppstår nya frågor. Menar Karlsson att våld mot kvinnor i nära relationer ska bestraffas på ett väsensskilt annorlunda sätt än annat våld, i de fall gärningsmannen är utländsk medborgare? Har hon tänkt igenom varje led i sitt resonemang? Beslut om utvisning är, liksom lagstiftning kring frågan, mycket komplicerad materia som kräver många rättsliga och humanitära överväganden.

För övrigt är det anmärkningsvärt att socialnämndens ordförande ger sig in och diskuterar nationellt ursprung hos de gärningsmän, och framför allt offer, som är föremål för nämndens insatser. Även om Karlsson inte röjer någons identitet är hon ändå inne och tassar i utkanterna. Den grupp människor som det handlar om är ju väldigt liten.

Det blir än mer problematiskt med hänsyn till sekretess om Karlsson sedan måste bemöta ifrågasättanden av sina påståenden. För här är det något som inte stämmer. När Brottsförebyggande rådet gjorde en enkätstudie av våld i nära relationer 2012, fann man ingen skillnad i utsatthet mellan inrikes och utrikes födda, vilket i det här fallet hänger nära samman med gärningsmännens ursprung.

En nämndordförandes tankeförmåga bör hålla lite högre nivå än den som kommer till uttryck i viss typ av festpladder på småtimmarna.