I flera kommuner är det annorlunda. Där går skattepengar till att hålla igång regionala flygplatser för passagerartrafik. Det gäller då inte bara platser som är svåra att resa till och från på annat sätt än med flyg. Det handlar även om kommuner mitt i Sverige som har goda tåg- och vägförbindelser med resten av landet men som satsar på internationellt charter- och lågprisflyg.
Det brukar bli dyrt för skattebetalarna. Enligt en genomgång av Sveriges Television har Västerås kommun under 2000-talet lagt sammanlagt en halv miljard kronor i aktieägartillskott, driftsbidrag och fastighetsköp på den kommunägda Västerås flygplats. Linköpings kommun bidrog med 258 miljoner mellan 2010 och 2016 till sin flygplats och Norrköpings kommun sköt till 232 miljoner till sin under perioden 2008-2016.
En ”kommersiell” regional flygplats kräver offentliga bidrag i den storleken. Och då räknas inte olika typer av dolt stöd till ofta ett enda flygbolag som flygplatsen gör sig beroende av. Att helt få bort det kommunala ekonomiska åtagandet är inte möjligt. För att minska det krävs fler flygresenärer – i konkurrens med andra regionala flygplatser som drivs med förlust.
Det är detta som Eskilstunas politiska majoritet – S, M och C – har att förhålla sig till när de arbetar för att öppna Kjula flygplats för passagerarflyg. Om kommunledningen på något mystiskt vis lyckas hitta en privat partner, kommer den att mjölka kommunen på pengar. I steg ett kommer det att krävas kommunala investeringar för utbyggnad till passagerarflygkapacitet. När kommunen väl är fast i flygplatsprojektet kommer det att rullas ut miljoner i förlusttäckning.
Hur det går ihop med Eskilstuna kommuns miljösatsningar är lätt att besvara: Det går inte ihop alls. Kommunal de facto subvention av flyget vänder upp och ner på alla klimatmål. Det är om inte annat tondövt.